Redan min första trädgård ville jag göra vit. För det är något magiskt med det vita, det är som om blommorna lyser i skymningen. Men av någon anledning smyger alltid färgerna in, det brukar börja med blått, sedan rosa och ljust gula nyanser.
Det som en gång skulle bli en vit trädgård har nu en vit gång – eller egentligen är det en halv vit gång. Nepetan smög sig in.
Madame Alfred Carriére svingar i körsbärsträden. Underbar doft – men älskar framförallt blommornas form. (190619)
När vi cyklar ser vi många trädgårdar – och det finns tid att prata. En sak vi ofta diskuterar är klippta gräsmattor. Hur dumt är inte det? De kräver vatten för att sedan klippas och gräset ligger till ingen nytta. Tänk om det istället hade fått vara blomsterängar.
Polstjärnans knopp ser lustig ut. Den har inte mycket doft men växer intensivt. Till nästa år drömmer jag om en ställning som ger den möjlighet att klättra upp i granen som står en bit ifrån. (190619)
Bit för bit har vi grävt upp gräsmattan. För att slippa transportera bort gräskanter la jag dem som markeringar där det skulle vara rabatter, täckte med papp och jord. Efter några år sjunker högen ihop. Eftersom vi gillar höjden på rabatterna har den senaste högen fyllts med sten innan vi la på jorden.
Körsbärsträd, rosor och pioner är våra favoriter. För att slippa ogräs sådde vi in vitklöver för humlor och bi. Kanske inte så klokt – nu får jag rensa bort vitklövern. Här drömmer jag om en rabatt med vita pioner. Två har jag köpt till samlingen; Festiva Maxima och en som jag glömt namnet på (190619)
I höstas förvärvade cykelaffären ett gammalt dagbrott som ska ”ligga för djuren”. Så snart alla miljöutredningar är klara kommer dagbrottet vattenfyllas. I dagbrottets botten finns 200 miljoner år gammal sandsten. Så småningom kommer den vittra sönder – men så länge kan den få pryda våra rabatter. Tidsperspektiven är så stora att det är svårt att ta in.
Austinrosen Susan Williams-Ellis har fått sin plats bland de 200 miljoner år gamla sandstenarna. Än är det inte klart (190619)Susan Williams-Ellis planterad 2019 (190619)
Det går åt massor av jord och gödsel för årets projekt. Hästgödsel i spån har vi fått gratis och ett stort lass jord ligger på en av gräsmattorna istället för att köpa plastsäckar.
Gruss an Zabeln, en klätterros som ska få klänga mellan två körsbärsträd. Inköpt på Flora Linnea 2019 (190619)Vi försöker använda olika sorters sten i olika gångar. Den här gången ansluter till buskaget mot vägen och har fått ”vanliga” stenar. Claire Austin (planterad 2019) 190619Louis Bugnet, vår absoluta favorit ros. Fantastisk doft och blommar längst av alla rosor.Louis Bugnet har rosa – nästan röda – knoppar som övergår till vita blommor (190619)
På Söderåsdagen kommer jag för första gången öppna upp trädgården för allmänheten – tills dess hoppas jag vara mer påläst om stenarnas historia.
Gången från öster invid idegranen. På vänster sida växer Ilse Krohn (som ännu inte börjat blomma), Girlande de Amour och Valdemarsvik (som är överblommad). På höger sida växter Jaques Cartier, Madame Legras de St Germain, en vit klängros som såldes utan namn och en ros jag glömt namnet på. De på den högra sidan har alldeles för torrt – men växer på ändå. Doftar gör de oavsett.Jaques Cartier doftar fantastiskt.Madame Legras de St Germain – fantastisk doft – men har inte fått de bästa förutsättningarna hos oss.Madame Plantier var tidigare min favoritens, nu är hon omsprungen. Grenverket är svagt och hon skulle behöva stöttning. (Planterad 2014, bilden från 190619)Madame Hardy var tillsammans med Madame Plantier de första rosorna jag planterade i Billesholm. Nu har jag insett att jorden här inte är lika bra som på Österlen och ger rosorna bättre förutsättningar. Älskar Madame Hardys knoppar. (190619)Guirlande d’amour är en rotäkta ros köpt av Eiras Gröna på Österlen. I år blommar hon mer än någonsin. (Planterad 2016, bilden är tagen 190619)Gången från väster mot idegranen i öster. Till höger Louise Bugnet, en austinros jag glömt namnet på, Valdemarsvik. Till höger Madame Alfred Carrier, en lågväxande vit ros, Susanne Williams Ellis och Polstjärnan. Rakt fram Madame Legras de Saint domain och Jaques Cartier. Marken är täckt av 200 miljoner år gammal sandsten och nästan lika gammal lera som skapats av sammanpressade växtdelar.
Rosor och pioner är för njutning. I övrigt är fokus på ätbart och biologisk mångfald. Förhoppningsvis ska humlor hitta massor av ställen att bygga bo på. På stenarna samlas dagg och vatten för fjärilar och andra insekter.
Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Jag förstår
