I går cyklade vi i Fyledalen.
Nästan helt bilfria vägar med massor av lövskog och hagar.
Jag behövde det.
Min hjärna är känslig, blir nog aldrig som förr.
Påfrestningar tar lång tid att återhämta. Nu är det avskildhet som gäller. Tid i trädgård, tid i naturen. Absolut inte mer bilåkande – och helst ingen cykling längs bilvägar.
Jag är så känslig för billjud. När jag behöver återhämtning klarar jag knappast ens att gå i trädgården intill vägen. Mopeder, motorcyklar och bilar höjer min puls, gör det omöjligt att koppla av.
Depressionerna har gjort mig känslig. Kanske är vi alla så känsliga egentligen men lärt oss att stänga av, att koppla bort?
Det finns en hel del forskning om naturens hälsoeffekter – många effekter är de samma om du cyklar eller går.
Älskar Fyledalen! Hemma för mig. <3
Åh, vad roligt! Ja, Fyledalen är verkligen helt fantastisk. Vilken natur!