För ett år sedan var dödsångesten så stark. Kontakten med Iris Rönnqvist räddade mig.
”Livsviljan är förstås a och o. Att veta att man behövs likaså. Att vara tacksam och glad varje dag man vaknar till och planera för den är positivt. Att oroa mig för cancer på nya ställen gör jag inte utan säger till min hjärna att nu får det räcka med den jag har. Säga att jag har fullt upp med att hålla koll på den. Hitta ett sätt att leva som innefattar en bra diet och bra tillskott parallellt med cytostatikan är positivt för kropp och själ. Jag nöjer mig med att hålla cancern under kontroll – i väntan på att den tröttnar och ger sig av. Kronisk? Möjligen? Men så är ju andra sjukdomar också. Varför är man rädd för cancer? Dör man? Finns det annat som kan innebära att man dör? Är man rädd för smärtor, läkarbesök, sociala förändringar? Jag är inte rädd! Att komma över rädslan gör man genom att analysera sig själv och sin situation. Komma fram till att man måste leva här och nu så länge man kan och orkar! Allt ordnar sig till sist! Cancer, cancer, cancer… ordet är inte farligt! Jag förgyller min tillvaro med trevliga möten, restaurang och caf’ebesök med trevliga vänner. Ältar inte cancer hemma – här finns den inte. Vi kan väl ses i Ystad och ta en fika Annika?” – Iris Rönnqvist