I fem år har jag letat ett nytt sammanhang. I helgen hittade jag min livsuppgift. Jag tror aldrig de kommer förstå hur mycket jag uppskattar dem. Kvinnan som jag träffade på sopplunchen, som föreslog att jag skulle komma till Katarinasalen – och som även var med på helgens evenemang. Lurblåsaren som tackade mig – men där jag är större tack skyldig. Det var han som spelade Tägt-Johannas vallåt på mitt första föredrag om trolldomsprocesserna. Då när en av Tägt-Johanna ättlingar började sjunga på älvdalska. Maggan som spred evenemanget till alla i sin adressbok och sedan agerade fotograf genom hela helgen. Tini och Lennart som stöttat mig alla år. Marit och Tobbe som är lika tokiga som jag och direkt nappade på mina idéer … och många många fler. Jag är så oändligt tacksam! Tack vare er hittade jag tillbaka till viljan att leva.