Duvor flaxar i flockar
upp till skorstenen
trängs
seglar
en och en
ner mot snön
För att tillsammans
fly mot himlen
planlöst segla
återvända
Dalarnas folk är som trädets grenar
sega med en obändig kraft
Gång på gång har de tyngts av pålågor
uthärdat
bidat tiden
för att återigen stolt räta sig
Få har brutits under tyngden
Alla har varit redo att dra nytta av de möjligheter som flaxat förbi
Inget högmod
de visste sin plats
inget annat önskat
än friheten
Vintern tömmer förråden
Vintern tynger ner grenen
böjer den tills den brister
tills de inte orkar mer
men när våren kommer släpper trycket
Den som uthärdar vinner