Idag fyller han år, cykelhandlaren i Billesholm. Han säger att det inte är något att fira – men varje dag vi har tillsammans är värda att fira. Utan honom hade jag inte funnits.
Hur många gånger han räddat mitt liv vet jag inte, men minst tre gånger. Första gången var när han tvingade iväg mig till sjukhuset och jag hade urinvägsinfektion och fick ligga med dropp. Andra gången var när han misstänkte att jag inte mådde bra och kontaktade mina föräldrar som körde mig till psykiatriska kliniken där jag blev inlagd efter långt gångna självmordsplaner. Tredje gången var när han såg till att vi kollade våra födelsemärken. Det visade sig att ett av mina innehöll malignt melanom och hade nått stadie II. (Hade det fått sitta lite längre hade det troligen spridit sig till lymfkörtlarna och blivit betydligt värre.)
Han är min hjälte och har gett mig en annan syn på livet. För honom är ytan inte viktig, därför sliter han sina gamla kläder istället för att ständigt köpa nytt.
Cykelhjälm bär han med stolthet – och den röda, slitna halsduken hänger med även på sommaren.
Han har visat mig att man inte behöver ha så många kläder i garderoben. Det räcker med två par byxor; finbyxorna och fjällrävenbyxorna med många fickor. (Och skulle man bli bjuden på bröllop kan man ju alltid låna en kostym. Varför ska kläder hänga oanvända i garderoben?)
Skjortorna fungerar även när de blivit slitna i kragen och skor funkar så länge sulorna hänger ihop. Om de är trasiga på ovansidan gör inget.
När vi träffades var vi olika – jag använde dräkt och gjorde fransk manikyr. Cykelhandlaren använde sin röda overall redan då. I cyklingen fann vi en gemensam passion. Sedan dess spenderar vi våra söndagar i cykelsadeln.
Ibland har jag tänkt att jag skulle skriva en bok på temat ”Cykelhandlarens väg”. Det är en ynnest att få ta del av hans klokskap. Med honom blir jag ung på nytt när hans blå ögon glimmar till av bus och upptåg.
”Sätt alltid den andres bästa i första hand.”
Det är Cykelhandlarens ord och de lever han efter. Med honom känner jag mig som en prinsessa varje dag, för han har alltid mitt bästa för ögonen. Och eftersom jag vet att han alltid fattar alla beslut utifrån mitt bästa gör jag det samma för honom. Då skapas en god spiral som gör varje dag bättre än den förra.
Det låter orimligt – men vi har inte bråkat en enda gång. Det har hänt att jag skällt och gormat, men det är inte samma sak. Bråk är något annat. Eller surande. Det finns inte – och just frånvaron av de negativa energierna i relationen gör livet så underbart.
Kanske har han rätt – vad är det att fira en födelsedag när vi borde fira varje dag vi har tillsammans
