Den 12 decembris continuerade tinget
Brita Andersdotter i Karlsarvet
Än hades åter Brita Andersdotter fram och både förmantes, lockades, trugades och på alla de sätt man upptänka kunde förhölls till att bekänna om hon hade farit till Blåkulla och vem henne först lärt hade. Men vad medel man härutinnan brukade, kunde hos henne intet uträttas. Och alldenstund några av nämnden som i aftons och en stund på natten hade varit hos henne, talt med henne och förmant att hon skulle bedja Gud han ville omvända henne, berättade att hon en gång hade utbrustit i dessa orden, Gud bättre mig, så illa jag är bedragen uti min ungdom, item att hon hade tillstått sig hava en gång ridit till Blåkulla på Manna Lars Matssons i Karlsarvet ko Snögås kallad och haft 5 st. barn med sig, varför förehölls henne detta, och befalldes i Herrans namn säga sanningen. Omsider kom hon då därtill att hon tillstod sig 2 gånger hava farit till Blåkulla, och åter efter en stund två resor bekände att hennes moder hade först haft henne åstad men lade dessa orden till, vänter jag (id est menar jag). Än frågades henne om hon någon gång haver ridit på Manne Lasses ko, därtill svarade hon, ja i Jesu namn.
Efter någon stund igen tillstod hon åter att hennes moder hade henne första gången haft åstad och först lärt henne denna trollskap. [fol. 81v] Ytterligare tillspordes hon huru stor hon var då hennes moder första resan hade henne med sig till Blåkulla? Då kunde man intet få någon reda av henne, utan då svarade hon sig intet minnas, då hade hon andra förlag, och var med hennes tal intet bevänt. Och såsom hon begärde att barnen som igår tygade på henne huru hon hade fört dem till vägs, måtte komma in och minna på henne, alltså lät man dem inkalla, vilka erinrade henne det ena efter det andra, Mats Larsson frågade henne ibland annat om hon icke mindes huru hon kom till honom om en lördag eftermiddag havandes en ny skjorta som hon åt sig sömmade på, frågat honom om han icke ville följa sig till bröllop, vad han svarade, huru hon om natten kom igen och förde honom samt de andra barnen med sig till Blåkulla, huru Satan (då de kommo fram) klappade henne med aviga handen på huvudet och tackade henne därför, att hon hade fört barnen dit etc. men till detta och allt annat som både Mats och flickan Anna Matsdotter henne erinrade svarade hon stundom att hon tyckte det skulle fuller så någorledes vara, undertiden sade hon sig intet minnas.
Under detta förhör var det på henne att märka huru svårligen hon anfäktades, hennes läppar blevo så blå som blått kläde, hela hennes kropp darrade och skalv såsom asplöv, och var med henne undertiden lika såsom hon skulle somna; men ehuru länge hon på ett sätt och annat hanterades, så kunde hon till ingen stadig bekännelse kommas, måste därför havas ut igen.
Brita Mickelsdotter
Sedan kallades hennes moder Brita Mickelsdotter in och yttermera med allvar förmantes till sanningens bekännelse, men hos henne var intet att vänta, ehuru mycken tid och arbete på henne vart anlagt, ej heller syntes på henne något gott tecken till oskyldighet i detta mål.
[fol. 82r] Feet Anders Britas Marit
Än inkallades Feet Anders Britas Marit och på lika sätt examinerades, men hon stod på sin oskyldighet och sade sig icke ringaste veta av denna trollskap.
Länsman Lars Olsson berättade att hon icke vore hitförder så framt det icke vore så många som vittnade emot henne och sade att efterskrivna barn beskylla henne för denna trollskap, och att de hava sett henne där i Blåkulla, näml. Pelle Marit, Mats Ersson i Karlsarvet, Bossle Mats Matssons dotter ibm Anna samt flera andra som nu icke äro här tillstädes,
Detta obycierades henne och frågades om hon längre understode sig att säga nej emot så många? Svarade sig tryggligen kunna leva och dö därpå att hon ingenting hade med detta trollväsendet att beställa. Därmed inkallades ovanb.da barn. Pelle Marit vittnade på henne att hon hade sett henne i Blåkulla, dock icke förrän hon lärde känna henne i sockenstugan vid extraordinarie tinget i Älvdalen i höstas, sedan sade hon sig hava sett henne i Blåkulla och kände igen henne.
Gossen Mats Larsson i Karlsarvet minte henne ock på huru såsom hon kom till Blåkulla med en stor hop barn, satte dem till bords och gav dem mat, men sedan gick hon ifrån dem och han såg henne intet sedan den gången.
Anna Jacobsdotter sade sig hava sett henne i Blåkulla, sedan hon lärde känna henne vid extratinget i höstas uti Älvdalen, men förr intet.
Denna Marit nekade alltframgent och sade omöjligen vara till att taga uppå sig det som hon alldeles kände sig oskyldig uti.
Brita Andersdotter i Karlsarvet
Medan allt detta med Brita Mickelsdotter och Feet Anders Britas Marit handlades, voro några av nämnden ute hos Brita Andersdotter, de där fogligen talade med henne, till dess de omsider fingo henne på rätta vägen till att bekänna sin skyldighet uti detta och så småningom förehöllo henne ett och annat uti detta trollväsende, på det att tankarna icke skulle åter kasta om igen, med vilken de således höllos till aftonen, då hon åter blev inhämtad igen, träbojorna henne avtagna, och troligen förmant att hon nu intet mera skulle låta Satan förföra sig, utan med allvar avsäga sig honom, bekänna sin brott, ångra den och bedja Gud härefter regera sig. Sedan man således hade talt med henne, tycktes hon vara glad att hon var till egen bekännelse kommen, sade fuller att hon tillförende har velat göra det, men att hennes minne var förtaget, hon visste icke det ringaste utav detta. Bekände sig ingen annan minnas [fol. 82v] eller veta utav hava haft sig uti sitt följe till Blåkulla än sin egen moder, men första gången hon är åstadhavder, minns hon intet, ty då haver hon måst varit ett spätt barn, eftersom hon intet kan ihågkomma det hennes moder eller någon annan haver haft henne med sig i någon korsväg, att hon haver givit sig Satan i våld till liv och själ, att hon är skuren i fingret, eller något annat sådant, som i begynnelsen havs med dem förhänder. Men detta vet hon nu säkerligen att bekänna, att hon haver farit till Blåkulla, varit där till bords, ätit, druckit, dansat, fört barn dit med sig efter Satans befallning, dem han haver skurit i vänster lillfingret, med deras blod deras namn i en svart bok skrivit, sett Satans dotter ligga i barnsäng, att de hava fört till henne myckla gröter, item att de andra haver fört matvaror till Satan, att Satan haver legat sjuk, att han är smorder, koppader, signader etc. Säger sig intet hava vetat utav denna färden sedan hon är kommen ifrån Blåkulla och därför mycket sörjt sedan såsom talet i somras begynte gå att hon var ock i samma hop som till Blåkulla fore, besynnerligast då hon i våras gick till Herrans nattvard, då sade hon sig under absolutionen så bitterligen hava gråtit för den orsaken skull att sådant tal skulle gå om henne, men kunde intet minnas att hon den vägen farit hade.
Q. Om hon icke visste att hennes moder var trollkäring, alldenstund hon väl hörde att andra beskyllde henne och hade misstankar emot henne?
R. Hon visste intet vad det var, dessförutan var ock hennes minne så alldeles förtaget att hon intet kunde minnas sig där hava varit; Ej heller kunde hon i höstas, då extraordinarie tinget hölls i Älvdalen, ens hava sådana tankar om sig själv, att således var fatt med henne.
Q. Om hon i Blåkulla hade sett någon kammare där som uppredda sängar vore, och om hon någonsin hade legat därinne?
R. Affirmavit.
Frågades hemligen av herr Anders Nohr Moræo om Satan låg med henne i samma säng, och vad de gjorde?
Respond. Subridens, I kunnen fuller tänka vad som beställdes. Bekände att Satan alltid haver vist sig såsom en präst lik pastore i Älvdalen, imiterar hans, hans hustrur och barns namn etc. På det man icke skulle allt för mycket trötta henne, släpptes hon därmed, och befalldes samt förmantes stadligen hålla sig vid den Guden hon nu vederkänts haver, sig honom troligen befalla, och om någon frestelse henne åkommer, densamma med allvar åkalla så skulle det intet skada henne.
Sedan continuerades en stund på aftonen med andra tingssaker.