Den 13 septembris voro vi efter middagen församlade i sockenstugan till att delibrera om utslag och dom, vedervarande samma män och nämnd, såsom tillförende, då ock efter noga överläggande följande slut uti denna svåra sak gjordes.
Vad nu Marit Matsdotter be.da Ris Annas dotter anlangar, så gavs om henne en stor och framför alla de andra en märklig consideration; Ty skulle man döma henne efter sina utvärtes affekter, gråt, blygsamhet, i uppsikt, tal och svar, hövlighet, allvarsamhet uti nekande, och stadiga tålighet uti lidande av allt det som henne överkom; Skulle [fol. 46v] man betänka det berömliga vittnesbörd hennes kyrkoherde om henne bar uti sina kristendomsstycken och sin gudstjänst; Skulle man ock ihågkomma de ynkliga åthävor hon så under påstående rannsakning som vid alla hållna bönestunder vist haver, utav vilka vars och ens hjärta så är intaget och bevekt att ögonen det också på var i synnerhet hava måst betyga, vilket jämväl nu under själva deliberationen över domen är hänt, så skulle man utav allt detta ingen annan conclusion kunna göra än som vore för denna trollkonst alldeles fri. Och går man saken något närmare, så tycktes utav detta intet annat vara att subsumera, än att Satan med henne ett gruvligt och nästan ohörligt spel måste driva, ty är hon i saken fri och oskyldig (det Gud och hon själv känner) så kan man härutav så mycket ljusligare skåda Satans illistighet till att stämpla emot en oskyldiger och hans oupphörliga flit till att ofreda, beängsla och med allehanda förtret och oro tillsätta en människa som aldrig har kunnat tänka på sådant mycket mindre givit någon ringaste orsak därtill. Är hon ock saker, och med en sådan utvärtes skenhelighet samt bevekliga åthävor så kan intaga ens hjärta att man utan en synnerlig commotion och commiseration varken kan se eller tänka på henne, så har hon ock med sin lärmästare djävulen så mycket djupare helvete att förvänta.
Men ehuru om allt detta kan vara så kan rätten icke gå ifrån acta och probata, utan alldenstund hon med så många vittnen är förvunnen, de där allt omständligen henne denna trolldomskonst påföra, ty kan icke heller nämnden och samtliga rätten värja henne i ty mål, utan kändes vara till samma straff fallen som de andra brottsliga. Exod. 22:18 Dock allt detta den högl. kungl. hovrätten i största underdånighet hemställt.
Sist inkallades alla dessa ovanb.da med allmogen, och publicerades denna dom.