Flera av de inblandade i trolldomskrisen var släkt. Särskilt Gyris-släkten var välrepresenterad på de anklagades sida. (Här kan du läsa mer om Gyris-släkten.)
Kusinerna Marit, 19 år, och Anna, 16 år, hanterade anklagelserna helt olika.
Anna valde att erkänna och blev en av Länsmans viktigaste vittnen när det gällde att få fram erkännanden. (I slutändan hade behövde rätten inte använda Gullichs-Annas vittnesmål för att fälla dem som nekande eftersom de tre äldre kvinnorna – Look-Anna, Knåpar-Elin och Gyris-Marit vittnat.)
Människor agerar olika i pressade situationer. För att kunna fördjupa karaktärerna har jag använt mig av Enneagrammet.
Historiska skeenden är beroende av de involverade individernas personligheter.
I dagens protokollstext anas Marits tvekan.
Den 11 septemb[ris] continuerade rannsakningen närvarande samma män och nämnd som förr undantagandes befallningsmannen, som igår efter middagen reste sin kos på sina fjärdingsting, förr än bönen hölls refererade pastor samt herr Anders Nohrmoræus huru såsom Marit Matsdotter hade idag varit i prästgården och vad förmaningar de till henne ställt hava, undertiden med Lagsens och stundom med Evangelii predikan, dock haver hon allt framgent stått på sin oskyldighet, hon kunde icke bekänna det hon visste sig icke saker till, rådfrågandes dem omsider om det skulle vara henne rådligt att hon skulle taga saken på sig och säga sig vara skyldig till det som på henne vittnades? Vartill de skulle hava svarat nej, och sagt om hon icke kunde känna det i sitt hjärta och samvet[e] (som över henne voro så gott som 1000 vittnen) så skulle hon intet taga det på sig som hennes samvet[e] kände henne alldeles fri för, ty var det förbjudet att bära falskt vittnesbörd emot sin nästa, så var det ock mycket mer emot sig själv förbjudet.
Men vore hon ock skyldig till detta, hennes samvet[e] kunde henne sådant övertyga, och hon så förhärdligen detta nekade och för människor överhöljde, så vore det en dubbel synd, och hennes själ stode då så mycket större fara.
När de nu således med henne talt hade, tackade hon dem, sade sig då vara så lätt bliven i sitt hjärta och av hennes bröst såsom en sten avvältad. Sedan öppnades dörren och folket kallades in till bönen.