Den första delen i bokserien Eldarna släpps i Älvdalen den 21 mars 2020
Om du googlar på ”Häxprocesser i Älvdalen” kommer min blogg upp som nummer två. Överst kommer en artikel i Wikipedia med rubriken Häxprocessen i Mora. (Det är kanske dags att jag går in och fyller på Wikipedia med uppgifter.)
Eftersom artikeln i Wikipedia innehåller flera felaktiga uppgifter gör jag här ett försök att sammanfatta trolldomsprocesserna i Älvdalen.
1664
Redan 1664 nämndes Blåkulla i en trolldomsrannsakningen med anklagade från Älvdalen. En femåring hade under lek sagt hans Store Mor farit till Blåkulla. Länsman lyckades inte få fram några erkännanden. Landshövdingen, som var närvarande vid tinget, sa att det var ett ”Satans apespel”. Här kan du läsa mer om domen från 1664.
1667
Mars 1667
Män från Älvdalen bryter sig in i Länsmansgården där en kunglig befallningshavare är inkvarterad. Befallningshavaren släpas ut på gården. I protokollen berättas hur han tappat peruken och så när hade blivit ihjälslagen om inte Pastor Elvius lyckats lugna folkhopen.
Det finns bevarad korrespondens och protokoll från rannsakningarna. En av dem som nämns i protokollen är Gyris-Mats, som trängt sig in i befallningshavarens natthärbärge. En annan är från Mickelssläkten och sägs vara uppviglaren, men han lyckades fly innan rannsakningen.
Domen över de inblandade i upploppet är ovanligt mild för sin tid.
Juli 1667
Enligt referaten från Fjärdingstinget i juni 1668 såg Erik Eriksson märkliga syner när gick vall vid Slängbodarna sommaren 1667.
Hösten 1667
Lissle-Mats berättar att Gertrud med Satans hjälp gått över Älven för att hämta några getter som rymt ut till Lissle-ön.
1668
Januari 1668
I mitten av januari 1668 berättar Erik om sina ”uppenbarelser” för sin mor. Vid den här tidpunkten har Gertrud ännu inte erkänt något samröre med Satan trots att hon redan tagits till förhör av Pastor Elvius.
Maj 1668
Den 22 maj 1668 avsänder Länsman ett brev till Fogden där han ber om råd hur han ska hantera jäntan som börjat tala. Enligt uppgifter i protokollen har Gertrud börjat erkänna vid tredje förhöret av henne, dvs i april eller maj 1668.
Härefter följer en livlig korrespondens mellan maktens och kyrkans män. Fogden vill att man snarast ska kalla till extrating, men Landdomaren anser att han inte har utrymme i sin kalender. (Denna korrespondens har jag inte satt mig in, då den inte behandlas i mitt pågående bokprojekt. Den som är intresserad kan läsa mer i Linda Ojas utmärkta avhandling – ”Livet går vidare”.)
Situationen bedöms akut och man bestämmer att Fogden ska rannsaka de misstänkta på Fjärdingstinget i juni.
Juni 1668
22 personer rannsakas. Det finns ett referat från förhören vid Fjärdingstinget som tryckts upp i en historisk tidskrift. Om jag förstått det rätt har originalhandlingen försvunnit. Här kan du läsa referatet från Fjärdingstinget.
Enligt Birgitta Lagerlöf – Genetays doktorsavhandling firades bröllop i Gullichs-gården, Loka helgen innan Fjärdingstinget. Det är lätt att föreställa sig vad många av samtalen handlade om.
Enligt bevarad korrespondens tycks några av de anklagade ha suttit under stark vakt den sommaren. Vilka eller hur vakten såg ut har jag inte lyckats utröna.
Eftersom folket for till fäbodarna kunde det extraordinarie tinget inte hållas förrän de kom hem, dvs i september 1668.
Gertrud, Hans Hansson, Erik Eriksson och hans syster torde ha vistats på samma fäbod sommaren 1668. Hur påverkades deras vittnesutsagor av att umgås med varandra?
September 1668
Den 3-12 september 1668 pågick rättegången i Älvdalens Sockenstuga.
Här kan du läsa mer om rättegångens första dag och sedan klicka dig fram i slutet av sidan under ”Newer Post”.
Den 13 september meddelades domen där tolv personer dömdes till döden.
Sju av dessa hade erkänt;
Gertrud Svensdotter
Gullichs Anna (sondotter till Gyris-Marit)
Anna Erichsdotter
Kettis Lasse
Gyris-Marit
Look-Anna
Knåpar-Elin
Fem personer dömdes mot sitt nekande eftersom minst två habila vittnen uppgett sig ha sett dem i Blåkulla;
Ris-Anna (svärdotter till Gyris-Marit)
Marit Matsdotter (sondotter till Gyris-Marit)
Bälter Matses hustru, Marit (dotter till Gyris-Marit)
Mats Michelsson
Christin i Kettisgården
Efter rättegången fördes sju personer till Falun. Här kan du läsa mer om vilka som fick stanna hemma i Älvdalen.
Notariens minnesanteckningar skickas till Lillhärdal där rättegången inleddes mot Stor-Märet.
Domen skickades även till Kungliga Hofrätten som skulle fastställa eventuella dödsdomar. Det finns bevarad korrespondens där det framgår att ledamöterna hade svårt att avgöra målet. Dessa handlingar har jag valt att inte studera i detta projekt.
December
Den 10 december 1668 hålls nya trolldomsrannsakningar på det ordinarie tinget i Kråkberg. Fler döms till döden och får vänta på att dödsdomen fastställs.
1669
Januari
Den 29 januari 1669 informerar Landshövding Duwall Kungliga Hofrätten om att Gyris-Marit avlidit. Här kan du läsa brevet så som det citerats i Königsmarks sammanställning.
hvadh jagh uthi een sådan casu giöra, eller låta skulle,
antingen låta kroppen ligga uthi fängelset,
eller av Bädelen under galgen nedgrävas,
…. kroppen som dhe andre fångarna till stoor förskräckelse uthi fängelset lågh, utan vijdhare tijds prolongation….
….af Bödeln ej nedergrafvas utan i dagh på Båhle vidh galgplatsen uppbrännas skulle,
därmed att bevecka om möjeligt ähr dhe förhärdade till någon rädsla, ånger och bekiennelse hälsa
emedan hon… haver varit den af dem som ähre största upphovet till denne vederstygglige Trulldomslasten
April
Den 7 april 1669 daterar Kongl. Svea Hof-rätt skrivelsen till Landshövding Duwall där de meddelar domen.
Maj
Den 19 maj 1669 halshuggs Kettis-Lasse, Gullichs-Anna och Look-Anna (Knåpar-Elin och Gyris-Marit har avlidit i Falun) samt Bond-Elin, Marit och Brita Andersdotter (som dömdes i decemberrättegången). Deras kroppar bränns på bålet.
Invid landsvägen finns det idag en skylt – Häxbränningsplats, men det finns många som menar att detta inte är den plats där avrättningarna ägde rum.
I morgon ska jag ta reda på mer om det här.
Fram till 1671 fortsatte trolldomsanklagelserna i Älvdalen. Exakt hur många från Älvdalen som avrättas är oklart då trolldomskommissionens anteckningar inte är så noggranna som från 1668-års rannsakningar. (Knås-Elin från Gåsvarv nämns redan i december-rättegången, men hon döms först i en av de sista trolldomsprocesserna i Älvdalen.)
Boken – ”Livet går vidare” av Linda Ojas kan jag varmt rekommendera för den som är intresserad av hur man kunde leva tillsammans efter alla anklagelser.