När någon frågar vad jag bor svarar jag i Skåne.
”Men var i Skåne?”
”Jag har mina fotoalbum hos mina föräldrar, Dottern bor i Lund, Sonen i Kristianstad och min pojkvän i Billesholm. Mitt hjärta har aldrig lämnat Hammenhög. Flera veckor om året tillbringar jag i Älvdalen. Och så cyklar vi mycket.”
Nej, jag förmår mig inte flytta till Bjuvs kommun på riktigt. Nånannanismen som härskar här är mig helt främmande. Jag har sagt det förr – ingen annanstans i Sverige ser vi lika mycket skit. Jag reser mycket tåg men har aldrig sett någon så skitig station som den i Bjuv. När vi cyklar upptäcker vi ständigt nya påsar med skräp som ”nånannan” slängt i vägkanten – ofta vid de mest natursköna platser. Oavsett hur ofta man plockar skräp längs cykelvägarna i Billesholm ligger där tomma cigarettpaket, sugrörsdrickor, chokladpapper. Längs vägen mellan Billesholm och Kågeröd plockar vi en aldrig sinande ström av burkar – både med och utan pant.
Det är omöjligt för mig att känna mig hemma på en plats med så stark nånannanism.
I går var jag inbjuden till ett möte på Söderåsens golfklubb. Plötsligt hör jag mig själv prata om att man inte ska lägga energin på de få bristerna som finns utan istället utveckla det positiva. Orden som kom ur min mun väckte tankar. Hur gör jag själv?
På morgonpromenaden insåg jag att jag inte behöver bo i Nånnananismens Bjuv – jag bor vid Söderåsen.
Söderåsen är en helt magisk plats för cykelälskaren. Visserligen har Skäralid blivit en turistmagnet, men sidan mot Kågeröd, Billesholm och Åstorp är inte sönderexploaterade. Här kan jag faktiskt vara med och påverka, så som jag påverkade utvecklingen i Hammenhög.
När jag köpte gamla Föreningsbanken gapade de stora butiksfönstren i Hammenhög tomma. Om jag minns rätt var rubriken på artikeln om min etablering ”Det händer i Hammenhög”.
Sedan hände en massa olika saker. Amit Sen startade ett kulturprojekt där människor började mötas och laga mat. Frk Östergrens lockade långväga med sina kanelbullar och torsdagssoppor. Medelhavet flyttade in några hus längre ner. Och plötsligt syntes det att det hände något i Hammenhög. Fler ville vara med, fler entreprenörer och kreativa hittade billiga hus. Några år senare berättade en mäklare att Hammenhög var den enda icke-kustnära ort som hade en kö på husköpare.
Det går att förändra – men förändringen börjar i oss själva!
Intressant 🙂 Nånnannanismen. Det där med att ta tag i något själv. Istället för att tänka att någon annan gör det. Funderar mycket över det när jag möter personer som säger att de inte vågar ta steget och göra det som de drömmer om. De behöver bekräftelse från någon annan. Någon som säger att det är ok eller rätt beslut.
Men vi är alla olika, vissa hör svaret inom sig och andra behöver någon annan.