Här på Capella är alla dagar magiska. Kanske är det för att vi börjar dagen med yoga. Eller så är det dikterna Bob läser för oss. Nej, förresten – det är de vägledda meditationerna. Eller kanske alltihop på en gång.
Det är tur att vi har sharingen efter lunch så någon kan lyssna på alla våra upplevelser.
I dag var det en ännu mera magisk dag. På den vägledda meditationen läste jag ordet ”help”. Ordet skulle vara något mitt hjärta behövde. Hjälp? Vad skulle jag kunna hjälpa mitt hjärta med. ”Lek”? Visst fanns även det ordet där.
Jag började flödesskriva på ”lek”.
Lek
kasta kostymen
lossa slipsen
spring barfota
Lek
hoppa i halmen
jaga paddorna
simma i gölen
Lek
blås såpbubblor
bygg sandslott
Var fanns de brännande orden? Pennan lekte inte över pappret.
Help – är det första ordet jag ser.
Vaddå help?
Vad behöver hjärtat hjälp med. Orden jag får till mig är ”Du är älskad”.
Help? Behöver hjärtat hjälp att älska mig själv?
Älskar jag fortfarande inte mig själv?
Dansen började över pappret. Två sidor senare läser jag.
Jag älskar mig själv ifrån hjärtat. Kanske är det i hjärnan problemet sitter – att det är egoistiskt att älska sig själv. I mitt inre ekar ord från det förgångna. Anklagelser om att jag var egoistisk.
Det blev en dag i kärlekens tecken där eftermiddagens skrivövning handlade om att gestalta lycka. För att värma upp fick vi två och två upprepa/svara på frågor.
Aldrig hade jag anat hur lycklig jag är!
När är du lycklig?
Vad är godhet för dig?
När tycker du om dig själv?