Det är så många texter i mitt huvud, nästan som när livet for på i ett sjukt tempo. Men nu är stygnen borttagna och jag kan äntligen komma igång med yogan igen. Idag ska jag på massage hos Merethe. Systemkameran får följa med för efteråt tänkte jag njuta av rosorna på Fredriksdal.
Egentligen skulle jag kunna ta bussen, men jag vet inte var den stannar och den är alltid sen. Just nu är jag mer stresskänslig än på länge. Psykologen beskrev det som att jag har dödsångest. Förhoppningsvis släpper det snart. På tisdag har jag tid hos Doktor Kerstin Öhrsmark i Baskemölla. Dottern får hänga med så vi kan kolla hennes födelsemärke också.
”Jag vill leva, jag kan leva, jag kommer leva, jag behöver leva…”
På morgonpromenaden upprepar jag orden gång på gång samtidigt som mitt undermedvetna sprutar ut klimatsmarta idéer. Som om hela min varelse har panik – måste visa för någon högre makt att jag faktiskt behövs, att jag kan göra skillnad.
Och tröttheten finns där, letar sig in i varje cell. Ändå vaknar jag tidigt. Min kropp är som almen den sista sommaren innan almsjukan tar över. Då är bladen grönare och den producerar fler frön än någonsin. Sedan bara dör den, står där livlös med grenar som tomma händer.
Nej – jag ska inte dö. Jag behöver leva.
”Jag kommer leva, jag måste leva, jag kan leva, jag vill leva, jag behöver leva …”
Många gånger varje dag upprepar jag Iris ord. Inte ens trädgårdsarbete kan lugna hjärnan längre.
”Tack till Anki, Cissela, Annelie och Cissela – det är tack vare er jag kom igång med sociala medier igen – och tack Helena mitt ständiga stöd i skrivandet.”
I pallkragarna planterar jag grönkålsplantorna Padda köpt. Grönkål är bra för hälsan, funkar bra i smoothie. Massor av gurkmeja och svartpeppar åker ner i hummusen – det ska vara en bra kombination – varför har jag glömt.
”En träff för influensers – vi skulle kunna bo i Kågeröd cykla elcykel över åsen. Bada badtunna. Eller varför bara en träff för influensers. Nej, jag borde samla upplevelseföretagen runt åsen, vi skulle kunna starta ett nytt bolag, anställa någon som hyrde ut cyklar. Cykelturism på Söderåsen är verkligen …”
Det är torrt i trädgården. Jordgubbarna knortiga och fulla med smak, smultronen små. Längs gångarna växer de som om de hamnat där av sig själv. Det syns inte att jag planterat varje bångstyrig planta precis där jag ville ha den, precis där det blev så där vildvuxet och oförutsägbart. Nävan hänger, kommer hon att återhämta sig? Och regnet i prognosen är nu helt borta igen.
I Folkets Park samlas skoleleverna för skolavslutning. Himlen är grå, precis som jag minns så många av barndomens skolavslutningar. I linden surrar humlorna. Och jag vill bara leva, måste leva. Finns det någon högre makt som rullar ut våra livstrådar? Om det gör det vill jag bevisa att jag faktiskt behövs, att jag kan göra skillnad.
