Sakta accepterar jag innehållet i det nya läkarintyget.
Accepterar – egentligen har jag ju visst det länge – i vart fall ända sedan testerna jag var på i september.
”Psykologbehandling kommer att fortgå under flera år framöver. Syfte att hitta strategi att hanter den stressintolerans pat ådragit sig genom flera tidigare utmattningstillstånd, men tyvärr tror jag, med tanke på utfall hittills, inte att pat kommer att bli återställd.”
Det är som med hudcancern – jag har mig själv att skylla. Hur kunde jag pressa mig så?
Nu när det finns på pränt finns det ingen anledning att förtränga det längre. Mina dagar är fyllda av tokigheter.
Som idag – när jag kom till psykologen – men det inte fanns någon tid. Den hade jag avbokat för att åka till Älvdalen och så klart glömt att meddela att jag bestämt mig för att stanna hemma när jag fick beskedet om malignt melanom.
Eftersom massagen hos Merethe var framflyttad pga att de nya lokalerna inte var klara hade jag bara att hämta kassarullar till cykelaffären kvar på min to-do-list.
Hur skulle jag bara kunna undvika att stanna till på Flora Linnea när det ligger på vägen till Kontorsleverantören?
Redan utanför staketet gick jag in i doftmolnet. Den första rosen jag böjde mig ner för att dofta på var Madame Boll. Välformade, ljusrosa blommor som skulle passa perfekt i den romantiska trädgården. Härlig doft – om än inte en av de starkaste.
I stället för en timme gråtande i psykologstolen gick jag runt och doftade på blommande rosor.
Den här gången hade jag inte systemkameran med, men det blir en ny tur snart med den som sällskap. Då ska jag även lösa entré till Fredriksdal.
Vilken skillnad det är på att besöka en riktig plantskola jämfört med köpcentrum som Bauhaus och Blomsterlandet.
Jag brukar fotografera blommor och deras skyltar för att kunna hitta dem när jag har funnit deras plats i trädgården. Hur glad blir man inte när man upptäcker att en av de vackraste och mest väldoftande rosorna växer i egna trädgården sedan några år?
Innan jag skulle betala kollade jag igenom bilderna och upptäckte att jag lyckats fotografera skyltarna utan att få med rosornas namn. Stön! När jag frågade om en av rosornas namn gick trädgårdsmästaren bet. Det blev till att ta en ny runda bland rosor och skyltar. Souvenir de la Malmaison var namnet – nu ligger den högt på önskelistan.
Min fråga ledde till intressanta samtal om sociala medier. Det visade sig att trädgårdsmästaren jag frågat hette Christina Högardh Ihr och arrangerar trädgårdsresor.
Det finns en hel del fröer och plantor som väntar på att komma ner i jorden där hemma. Ändå kunde jag inte låta bli två nya rosor, några fröpåsar och den blomma som lockade till sig flest humlor. När blir planterade vet jag inte. De får stå bredvid med de andra som väntar på plantering och sänkas ner i zinkbaljan då och då.
I skuggan, under ett träd, kunde jag parkera. Hämtning av kassarullar gick snabbt. Sedan var det några grejor till droppbevattningen jag behövde – men utanför Familia fanns inte ett dugg skugga.
Ändå ställde jag bilen och hastade till Bauhaus för att få tag i droppbevattnings-attiraljer. Lämnade av de dyra delarna i bilen och sprang in på cash och Citygross för att leta granatäpple.
Kontrasten till upplevelsen på Flora Linnea var stor. Många tankar snurrade i huvudet när jag körde hem. Hur väljer jag att konsumera? Vilken betydelse får det för framtidens försäljningskanaler?
