Att ta bilen gör ont i själen. Varje mil leder till utsläpp. Därför försöker vi kombinera långväga resor så att de inte blir så många.
Redan när vi började planera en tur till Fagerås insåg vi att det kunde kombineras med inköpsresan till Skeppshult. Om vädret hade varit bättre skulle vi åkt ut till ett gulligt pensionat på Bolmsö. Men regnet gjorde att vi valde ett boende närmare Skeppshult. Bredaryds värdshus kunde endast nås via internet och de uppgav att man kunde förvänta svar inom 12 timmar. Det hjälpte inte oss. Istället hamnade vi på Reftele Wärdshus – endast 16 minuter från Skeppshult.
Eftersom dagens måltider bestått av våfflor och nödproviant behövde vi äta – men inte pizza. Via tripadvisor hittade vi Restaurangen Bamboo i Bredaryd .
Visst är det bra med bil när det regnar – men jag gillar verkligen inte att åka bil. Buffén på restaurang Bamboo var dock riklig och atmosfären förflyttade oss till Asien.
Proppmätta återvände vi till Wärdshuset i Reftele – en plats vi inte kommer att besöka igen. Att någon klarar driva ett sådant hotell är en gåta. Egentligen var det inte något fel – mer än att det kändes dött och sunkigt. Städningen var det inget fel på, men en trasig sängstolpe uppvägdes inte av ett fräscht kaklat badrum med klinker på golvet. Eller så var det bemötandet från receptionisten som färgade oss. Ett rum inklusive frukost skulle kosta 1.095 kronor. Sven lämnade 1.200 kr men fick bara tillbaka fem kronor. När han påtalade det gick hon tillbaka och visade att hon fått 1.100 kronor och påstod att det var de enda pengarna som låg i kassan.
Vi visste att Sven inte hade någon hundralapp eftersom han letade efter det när vi skulle betala entré på Fagerås. Vi brydde oss inte om att argumentera.
Kanske färgade det här även vår bild av frukosten som den sämsta vi någonsin ätit på hotell tillsammans. Nåväl, jag undviker att skriva om det här hotellet på Tripadvisor. Det är trots allt fantastiskt att någon orkar driva hotell på orter som Reftele.
Vi lämnade hotellet tidigt för avfärd till Skeppshult. Jag frågade om jag fick filma lite i fabriken till vloggen och vi kom in på att det nog var dags att byta våra begagnade cyklar till ett märke som Sven säljer i butiken. Vad skulle då passa bättre än de enda svensktillverkade cyklarna?
Sven gjorde sina tilläggsbeställningar och vi bestämde att vi skulle komma tillbaka i höst när de nya modellerna finns på plats i utställningslokalen. Under hösten är det lägre beläggning tillverkningen. Då finns det t o m möjlighet för oss att specialbeställa cyklar i precis den färg vi önskar. Jag gillar tanken på unika cyklar som bara finns i tjugofem exemplar – som våra blomstercyklar.
