Det finns tillfällen när alla ord blir fjuttiga. Så är det när jag ska beskriva hur tacksam jag är för Mannen i mitt liv. Hur det hade gått om vi inte hade träffats vill jag inte tänka på.
En av de första helgerna vi tillbringade tillsammans upptäckte Han att jag hade feber. Jag tyckte att Han var tramsig som tvingade med mig till akuten, men var för matt för att orka protestera. På akuten blev det antibiotika via dropp.
Hur många gånger jag sov bort helgerna hos Honom vet jag inte. Frukost på sängen, omtanke, kärlek. Hans husläkare var guld värd när det behövdes akuta antibiotikakurer för mina återkommande urinvägsinfektioner och allt annat som strulade med min kropp. Mitt immunförsvar var nedsatt, men jag vägrade att erkänna nödvändigheten av en förändring.
Det var Han som insåg att något var fel den där morgonen i februari när vi pratade i telefon. Han ringde mina föräldrar och berättade om sina farhågor. Utan det där samtalet hade jag inte levt idag. På sjukhuset lovade han att ta hand om mig, lovade att jag skulle bli frisk. Det är tack vare Honom allt mer av min tid ägnas åt skrivande.
Tillsammans upptäcker vi världen med barnets ögon, förundras över dofterna, insekterna, växtkraften. Det är lätt att glömma känna tacksamhet över vardagen.
Det är inte de stora händelserna jag känner störst tacksamhet för utan vardagens guldkorn. Lyssna på musik framför den sprakande kakelugnen under en gosig filt i Hans famn. Cykla över knotiga trädrötter eller utmana varandra i vem som kan rulla längst nerför backen. Sitta på bron över bäcken och titta på kräftor. En arm runt midjan när vi i ett steg promenerar längs vägen och studerar fåglarnas flykt över himlen. Att vakna och somna tillsammans – nära. Att kunna säga sitt hjärtas mening, höja rösten – diskutera utan ovänskap, utan nedvärderande uttryck eller förakt. I varje beslut sätter Han mitt välbefinnande framför sitt eget.
Lycka för mig är att få leva med den Man som får mig att njuta av varje ögonblick vi tillbringar tillsammans och varje dag känna Hans starka kärlek.
Ingen har någonsin tidigare fått mig att känna mig så älskad.