Äntligen satt vi på cyklarna igen! Juli har bestått av hosta, halsont och trötthet. Alla dessa cykeldagar som ersatts av återhämtning.
Jag inser hur viktig cyklingen är för mitt skrivande. Omgiven av naturen växer bilder fram som jag delar med min älskade. Han bollar tillbaka oändligt med frågor som jag inte tänkt på. Som den här med svälten. ”Men om de kunde fiska hade de väl alltid mat.” Det har han ju rätt i. Men ändå finns det många skildringar av hur ont de hade om mat när skörden slog fel.
Skrivandet har också fått mig att bättre ta tillvara naturens skafferi.
Den senaste veckan har kvällsmaten bestått av körsbär.
