Det behövdes tanketid för att svara på frågan Matilda Pyk ställde i mitt Facebookflöde. Först när jag såg den här filmen hade jag svaret.

Sociala medier bidrar till en polarisering. Genom vad du gillar och vad du läser på FB styrs de artiklar som visas i ditt flöde. (Exempel: Försvarar du regeringens integrationspolitik får du fler artiklar i ditt flöde av samma åsikt. Anser du att integrationspolitiken misslyckats förstärks din åsikt genom de artiklar som dyker upp i ditt flöde.)

När SD kom in i riksdagen var jag förfärad. Hur kunde ett rasistiskt parti få så många röster? Jag ville förstå.

Sedan dess har allt fler röstat på SD och jag börjar förstå varför. Samtidigt ser jag hur polariseringen fortsätter att öka. Oförståelsen för motståndarsidans argumentation gör klyftan avgrundsdjup. I flera av mina inlägg har personangrepp och rasistiska inlägg förekommit i kommentarsfälten.

På FB sätter Annie Lööf fingret på något viktigt: ”Samtal. Prat. Stå i matkön. Hälla upp mjölk i kaffekoppen. Öppna dörren på väg in åt varann. Ta upp ett papper om någon tappar. Rösta på samma politiska förslag emellanåt. Hälsa hej och hejdå i korridorerna. Till och med skratta tillsammans. Sitta vid samma bord i alla utskott, alla parlamentariska beredningar och samlingar. Prata om hur familjen mår, senaste tågresan eller den senaste debatten. Allt det där gör jag med alla partier och partiledare, inklusive med Jimmie Åkesson och SD ….Det vi däremot INTE gör – det är att kompromissa och förhandla. Där drar jag gränsen men fortsätter givetvis att prata. Hyfs, kallas det. Så är jag uppfostrad och så uppfostrar jag min dotter.”

Så hur kan jag både vara motståndare till SD och dela artiklar av Alice Teodorescu?

”En majoritet av svenskarna tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Av opinionsföretaget Ipsos undersökningar framgår att förtroendet för såväl polisen som försvaret är anmärkningsvärt lågt och dessutom fallande (DN 21/12-2016). Men också att 4 av 10 instämmer med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”, liksom att drygt var femte helt eller delvis håller med om att ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”.

Alice Teodorescu vågar sätta fingret på det SD:s väljare tycker men som de etablerade partierna vägrar lyssna på. Genom att avfärda kritiker som rasister förstärks polariseringen. De väljare som befinner sig i klyftan tvingas att välja sida om de inte ska rösta blankt. Den viktiga klimatfrågan kommer i skuggan av polariseringen. Effekterna är förödande för människans framtid.

Många kommer avfärda dessa ord som rasistiska, de kommer hänga upp sig på formuleringar, på fakta fel. Och jag skulle kunna vända och vrida på orden i det oändliga, ja – kanske så länge att jag tystnade.

Men oavsett faktafel och bristande formuleringsförmåga tror jag att det går att tyda min oro. Polariseringen är farlig. Att avfärda kritiska röster som rasister bidrar till polariseringen.

Länkar och citat:

”Släng inte ur dig rasist så fort någon ställer sig kritisk till invandringspolitiken som förs eller invandringen i stort. Att en medmänniska har en annan uppfattning än dig om hur invandring bör ske på bästa sätt är inte ett skäl för dig att polarisera debatten och stämpla en medmänniska som rasist. Och tro inte att ditt hjärtas storlek på något sätt ökar i kvadrat bara för att du försöker demonisera människor genom att kalla dem rasister.”, Metro den 19 januari 2017.