Nästan sex mils söndagscykling. Solvarma björnbär från vägkanten. En delad räkmacka i Mölle. Med förfäran ser jag hur mängder av mat lämnas kvar på tallrikarna vid grannborden.
Trampandet ger tid för tankar. I huvudet formuleras texter som aldrig kommer på pränt. Jag har hoppat av karusellen och lever inte längre för att prestera och konsumera.
I min nya värld är miljöfrågan viktigast. Det är inte klimatsmart att rumäner åker genom Europa för att tigga utanför affärerna. Präglad av min farmor (som återanvände plastpåsar) fick mina barn det mesta begagnat; leksaker, böcker, barnvagnar, kläder och cyklar. Idag ser jag med förfäran hur mina skattepengar används till inköp av nya kläder och cyklar på rekvisition. I Hammenhög har Rotary startat en ”Gåvobutik” – ett föredöme för hur nyanlända kan hjälpas utan att tära på jordens resurser – samtidigt som delaktighet och engagemang skapas.
Det är lättare att ”öppna hjärtat” när det gäller andras pengar än att avstå från sina egna. Vid tillfälle ska jag utveckla mina tankar kring de reaktioner som Jonas Anderssons debattinlägg väckte på min FB.
Hammenhög är ett föredöme på många områden tänker jag. Där får barnen vara med och odla sin mat. Frukosten av nyskördade bär är uppäten och det är hög tid att jag ger mig ut i odlingen.
