De här åren har jag lärt mig så mycket om mig själv. Nu vill jag leva äkta – utan alla de fasader jag haft tidigare i livet. På FB dyker den här artikeln upp igen.
Kreativa individer är hellre autentiska och äkta än populära bland andra människor. Att vara ärliga mot sig själva, utan att kompromissa är en viktig linje till hur de definierar sin framgång; även om detta ofta betyder både missförstånd och en risk för marginalisering.
Det finns inte längre någon tjusig yta.
Vårt liv är enkelt.
Vi har samma storlek – min älskade och jag – och kan använda samma underställ. Ett par skitiga jeans och en fleecetröja, håret i en snodd – snabbt är jag redo för att fortsätta i trädgården.
Just eftersom de känner så mycket och djupt, kan kreativa människor tendera att skifta snabbt i humör från lycka till leda, eller till och med depression. Deras känslighet kan alltså förutom att vara en källa till briljans också vara en källa till lidande.
I trädgården är jag lycklig. På yogamattan börjar det förgångna bli hanterbart.
Kreativa individer ser på livet som ett mysterium, ett äventyr. Allt annat är att existera, snarare än att verkligen leva. De ser på världen likt ett barn och slutar aldrig att förundras.
Det är många som försökt förklara för mig under årens lopp (Harriet Hedin, Kjell Ekenstam, Ulla Sturesson) – men jag har inte tagit in. Det är inte fel på mig – men jag behöver välja en omgivning där jag accepteras för den jag är.