Varje gång jag försökt öppna den blå plastpåsen har tröttheten blivit mig övermäktig. Det är som om byråkrati tar mer energi än någonsin. Det är min förhoppning att Skatteverket kan acceptera denna bilaga istället för efterfrågade blanketter.
Den 13 februari 2014 lades jag in på psykiatriska kliniken efter allvarliga självmordstankar och depression. Sedan våren 2013 hade jag varit sjukskriven pga utmattningsdepression. Att vara företagare i Sverige idag ställer orimliga krav – vilket för min del ledde till sjukdom.
Med förhoppning om att rädda företaget hade jag under 2013 lånat in alla mina besparingar i företaget, avstått från lön och lånat upp medel privat för att kunna täcka företagets kostnader. Bristande sömn och skamkänslor gjorde att jag inte såg någon annan utväg än döden. Därför släpptes jag inte ut från den låsta avdelningen förrän konkursansökan skrivits under. Den skickades in till tingsrätten i mars 2014. Sommaren 2015 avslutades konkurserna, se bilaga 1 avseende Teraxacum.
Den delen av hjärnan som blev överhettad fungerar fortfarande inte. Därför har jag inte ordning på de papper som kommit in, men Ystads tingsrätt borde kunna lämna de upplysningar Skatteverket behöver angående konkurserna.
I veckor har blanketterna legat i den oöppnade blå påsen. Den har blivit som ett svart hål som suger till sig min energi, som stjäl min sömn.
I trädgården kör jag jord, gräver, rensar ogräs. Sol och vind gör gott och för en gångs skull sover jag en hel natt. Vaknar utvilad. Solen skiner – och jag ger mig ut för att fortsätta i trädgården innan frukost. Vid 8 går jag in – mår bättre än på länge – har ork att slita upp den blå påsen medan jag äter. Det är som om jag behöver något annat som distraherar.
”Du förväntas lämna bilaga K 10 (kvalificerade andelar) eller K12 (okvalificerade andelar) eftersom du var delägare/företagsledare i fåmansföretag under 2015.”
Förbannar byråkratin. Tycker att mina skattepengar hade kunnat användas bättre än som avgångsvederlag till politiker, inköp av nya utrustning till ensamkommande flyktingbarn (som inte nöjer sig med begagnade kläder som mina barn fick göra), flygresor för utvisningar.
Blir så dj-a förbannad på hela systemet att jag bestämmer mig för att skriva ett brev till skatteverket här och nu istället för att må dåligt i ännu flera dagar, istället för att leta blanketter på nätet, istället för att låna pengar för att anlita någon konsult för att fylla i blanketterna.
Så här avslutar jag brevet till skatteverket. Vi får väl se om de orkar svara.
”I efterhand kan jag se att jag borde ha agerat annorlunda – minskat löneuttagen redan 2012, försatt bolaget i konkurs 2013. Men en utbränd hjärna tappar tankeförmågan.
Om du tar ut lön ur ett bolag måste du betala skatt och sociala avgifter. Därför vore det rimligt att få motsvarande skattereduktion när du tvingas infria borgensåtaganden för företaget. Jag yrkar därför att min skatt avseende inkomstår 2014-2015 bestäms till noll kronor. ”