Det är skönt med rutiner. Även när tröttheten bor i min kropp tar jag mig upp. Ger mig ut i solen. Bättre medicin finns inte!
Marsljuset här i Älvdalen är intensivt. I går lapade jag sol på kyrkhärbrets utsprång. Vårsolen smälte snön, bildade rännilar. Mats Söderlunds ord om metaforer fick mig att fundera över paralleller mellan trolldomsanklagelser och vatten.
På den gamla banvallen hade det bildats små sjöar. Med en pinne försökte jag hjälpa vattnet att hitta vägen till älven. (De passerande bilarna måtte ha undrat vad jag höll på med.) I morse hade vattnet frusit till krispig is. Undrar om den har något speciellt namn här i Älvdalen?
Dagens morgonpromenad gick ner till Älven. Många ölburkar glittrade ikapp med isen. (I morgon får jag ta med påse att samla skräp i.)
