De senaste dagarna har jag gått i en kylig dimma. I Älvdalen lyser solen. Resväskan lämnar djupa spår i grusgångarnas sörja på väg från busshållplatsen. Tröttheten bor i min kropp och det senaste dygnets gungande i tåg och bussar får fortfarande rummet att gunga.
Oj, vad jag skulle vilja skriva om resans alla möten, men just nu är det sängen som lockar så att jag är utvilad till i kväll när det blir högläsning!