Flaskvatten

Härligt att läsa att fler reagerar för flaskvattnets miljöbelastning! Tack Ronnie Sandahl, Expressen, för dina reflektioner. Hoppas att fler delar din artikel!

I åratal har jag varit ”omständlig”. För de flesta är läsk synonymt med fest. Men eftersom dottern inte gillade kolsyra tvingades jag smyga ut i köket och be om en kanna vatten. Det var aldrig några problem. Det fick mig att bli modigare, jag fortsatte helt enkelt att gå ut i köket för att be om en kanna vatten även när Dottern inte var med.

Visst är det märkligt att servitriserna serverar men så få av oss vågar be om ett glas kranvatten?

Vindruvor

En annan märklig sak är livsmedelshantering. En stor eloge till personalen på Hemköp i Täby som placerat ”vanliga” vindruvor med andra kemikalier.

I Sverige är det svårt att få tillstånd att sälja livsmedel. Ändå får frukt med höga halter av bekämpningsmedel säljas som livsmedel.

Det är mycket med det byråkratiska (se tidigare inlägg om svenska regler som fördyrar).

Charkprodukter

Idag läste jag om Charkprodukters miljösatsning. Jag blev nyfiken och såg att de även tillverkade eko-korv, men jag har aldrig sett deras produkter i skånska butiker. Därför ringde jag upp och frågade om de hade någon fabriksförsäljning, men det hade de inte. Det var så dyrt att uppfylla kraven som ställdes på lokalerna. Vissa produkter kunde man hitta hos ICA och Coop. Jag frågade då om det var möjligt att beställa korv direkt via den lokala ICA-butiken som ligger på cykelavstånd från fabriken. Nja, så enkelt var det inte så kundtjänst gav mig direktnumret till Charkprodukters VD.

Jag ringde upp honom och han berättade att Charkprodukter tillverkar 60-70 ton/vecka. Huvuddelen sker under andras varumärke. T ex tillverkar de ICAs ”I love Eco”- falukorv och chorizo. ”Änglamarks leverpastej” har de tillverkat sedan starten. Deras gamla Billesholmskorv heter idag Söderåskorv – varumärket ”Billesholmskorv” ägs nämligen av det finska bolaget Atria.

Visst är det tråkigt att vi konsumenter inte kan välja producent. De stora kedjorna kan välja att förlägga tillverkningen var de vill. Konsumenternas möjlighet att värna lokala arbetstillfällen och handla klimatsmart begränsas.

Precis som jag konstaterade när det gäller svenskt lantbruk är inte svenskt regelverk klimatsmart.

Vem mörkar klimatfakta?

Det är inte utan att jag börjar fundera i samma banor som Aftonbladets Anna Franchell:

”Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att misstänka att någon ville mörka klimatfakta i underlaget.
Trafikverket har hela tiden menat att Sverige klarar sig med energieffektivare fordon och förnybar energi. Men den gömda rapporten avslöjar att det inte räcker för att klara klimatmålet. I stället måste biltrafiken minskas kraftigt och planerade vägprojekt måste bort. ”Den egna bilen behöver få en minskad roll som transportmedel, och tillgängligheten behöver i större utsträckning lösas genom effektiv kollektivtrafik och förbättrade möjligheter att gå och cykla.”
Trafikverket fortsätter:
”Där det är möjligt behöver också inrikes- och kortare utrikesresor flyttas från flyg till järnväg.”
Man kan säga att den gömda rapporten dömer ut regeringens satsningar på både Förbifart Stockholm och Bromma flygplats.
Svensk klimatpolitik kan inte ligga i en skrivbordslåda. Den måste upp på bordet, regeringen kan inte påstå att den driver en offensiv klimatpolitik om den inte själv vill ta konsekvenserna. Ingen har påstått att det kommer att vara enkelt. Men ska vi förhindra klimatkatastrofer måste vi kunna ifrågasätta – och kanske slakta – några heliga svenska kor.”

(Mer om klimatrapporten kan du läsa här.)