Kornet gulnar runt husen och bockar sin nacke. De sidenlena vajande gröna förvandlas till ockragulhöst. I trädgårdslandet mognar hallon och vinbär. Jag är tillbaka till mitt ursprung, till tiden hos farmor när jag var barn.
Hönsen får matresterna och vi tar hand om äggen.
Så värst många rader har det inte blivit skrivna. Däremot har jag läst om Länsman Barkhe. Mina tankar kretsar kring hur Landshövding Duvall levde på Nors Herrgård i slutet av 1600-talet. Vem var denne Duvall? Han som var ytterst ansvarig för häxprocesserna i Älvdalen?
Samtidigt har jag svårt att hålla mig ifrån FB. Tänk om jag helt kunde undvika FB och istället skriva på mina noveller. Men frågor om integration oroar och gnager. Jag har svårt att sätta mina tankar på pränt. Fortfarande är det en oreda och jag spaltar upp det i några punkter här för att låta det bli en början.
1) För mig är miljöfrågan den som överskuggar allt! Om du inte redan har lyssnat till Johan Rockströms sommarprogram så gör det NU!
2) Svensk politik har lamslagits av SD:s stora väljarstöd. Fokus har tagits från den viktigaste och mest akuta frågan – MILJÖN.
3) Vad är det som får människor att rösta på SD? Jag läser FB (försöker förstå), lyssnar på samtal, iakttar. När jag försöker redogöra för vad jag ser anklagas jag alltsom oftast för att vara rasist. Andra gånger kommer det skrämmande rasistiska kommentarer på mina inlägg. Det har skapats en stor klyfta mellan de som är för invandring och de som anser att integrationspolitiken inte fungerar och menar att Sverige saknar kapacitet att ta emot flyktingar i den utsträckning politikerna beslutat om. Däremellan finns en tyst massa, människor som absolut inte vågar yttra sig av rädsla för att bli klassificerade som rasister. Människor som inte gillar att slöjorna i tågkupéerna blir allt fler, människor som inte frivilligt reser till Rosengård, människor som tycker att det är viktigare att skattepengarna finansierar skola och sjukvård än går till flyktingförläggningar, människor som inte gillar att det sitter tiggare utanför ICA. Människor som har stor makt på valdagen – särskilt om de blir fler och fler.
Den verklighet jag ser skrämmer.
Ännu har jag inte kommit i gång med Flödesskrivandet som vi fick träna på för Tove. Kanske är det i mina skrivböcker jag borde skriva av mig och inte på FB. Kanske är det dags nu?
Men jag vet att i början av september kommer jag att stänga av allt och ägna mig åt häxorna. Tills dess ska jag njuta av trädgården och träna på att minska tiden i sociala medier.