”Är du en doer?”
Hon har dragit för draperi så att viär omgivna av beige lintyg – precis samma färg som gardinerna på mitt kontor. Bleka, slitna hårslingor ligger i högar på golvet.
”Jo, jag var väl det en gång. Men nu försöker jag bara vara.” Hennes fråga får mig att minnas de två personlighetstesterna jag gjort. Båda gångerna fick jag höra att de aldrig träffat någon som var så röd som jag, så drivande.
”Du har nog en starkare vilja än din kropp klarar av.”
”Ja, så kan det vara. Nu använder jag mitt engagemang för att lägga om mitt liv. Vi vill leva klimatsmart. Ett litet steg i taget. Nästa område är att hitta ett bra alternativ för deodorant och tandkräm.”
”Har du hört talas om deodorantsten?”
På vägen frånl Ramlösa gjorde jag ett stopp på återvinningsstationen. (Ja, för ovanlighetens skull tog jag inte cykeln.) Trots att vi anstränger oss för att leva klimatsmart producerar vi mängder av avfall. Yoghurtspannarna återanvänder vi. Ändå var bilen full av skräp – plastlådor från blåbär, körsbär och tomater, glasflaskor som varit fyllda med olivolja, tomma makrillburkar och papplådor från Saltå kvarn.
Återvinningsstationen såg ut som en soptipp. På marken låg slängda skor, uttjänta möbler och massor av skräp. På FB läser jag om mänsklig avföring i Kista.
Det gör mig matt att vi inte ens i det lilla klarar av att verka för en renare värld.