Vitsippor lyser vita i skogen. Både i mig och bäckarna bubblar vårglädjen. Det är som om livet börjar om.
Vi cyklar till Holma Skogsträdgård – och vi ger vägen fem cyklar av fem möjliga. De härliga backarna fyller oss med spänning och nyfikenhet över att få se vad som finns bakom nästa krök. Enebackar, kabbelekor, spegelblanka dammar, Rönneå.
Vi cyklar tysta och lyssnar till lärkor, koltrastar, gransångare och en kör av fåglar vars namn vi saknar.
Bilarna är få och vi fyller våra lungor med doften av fuktig jord.
Holma skogsträdgård är mindre än vi väntat oss, men vi får lästips och en broschyr med länkar vidare. Bland annat får vi veta att man kan äta Daggfunkia. Det behövs en ny trädgård där vi tar till vara det som odlas.
I helgen fyllde dottern 20 år och om någon vecka blir sonen 18. De har redan bevisat att de kan ta hand om sig själv.
Jag är i ett nytt skede av livet.
Mina ägodelar är avvecklade. Jag har inte längre några ansvar. Min älskade tar hand om mig, i hans trygga famn kan jag återigen börja växa. Men den här gången har jag inte något att bevisa. Den här gången är jag inte en hårt driven vårlök som saknar kraft att blomma om. Nu vill jag vara ett fruktträd.
Kanske kan detoxen hjälpa mig göra ytterligare några förändringar – jag vill sluta med gluten och laktos. På nätet hittade jag det här receptet på glutenfritt bröd.
Vilka hemligheter döljer växterna? Så snart björklöven slagit ut ska jag testa att göra schampo av björklöv. Torkad åkerfräken har jag sedan förra året.
Nu är jag en lekfull vårbäck utan måsten, utan krav.
Den här gången ska jag växa sakta och hållbart.