Solens strålar förvandlar iskristaller till vattendroppar.
Glittrande klamrar de sig fast i det torra fjolårslövet. Vågar inte släppa taget, falla. Tvekar i det längsta – innan de tvingas ta språnget, kastar sig ut i det okända.
Lika skör som iskristaller var jag.
Mitt liv lika förgängligt.
Min resa som vattendroppe har just börjat.
Vissa av Alexander Rudenstams ord skulle ha kunnat vara mina.
Nu vill jag leva ett renare liv – i samklang med naturen – där det materiella inte binder mig.
Det här hittade jag på nätet igår. Det finns inte längre några krämer i ett badrumsskåp.