Det finns en planering. En dag per novell – sedan vidare oavsett vad som är skrivit, vad som är tänkt. Fokus.

Därför klistrar jag in tankarna skrivandet här – så kan jag läsa när det är dags. Inte nu när de ploppar ut. Ständigt fragment, bilder.

Men jag behöver fokus.

Lars Persson, en av de avrättade. Vem var han?

Här är några citat ur notariens minnesanteckningar från extratinget i september 1668.

Kan Lars Persson ha haft en CP-skada?

Straff: dödsdömd, avrättad

Född: ca 1646-48, Åsen. Avrättad 19/5 1669, dvs 22 år

Föräldrar Kettis Per Hansson och en okänd moder som troligen var vid liv i vart fall 1661

Dräng (dvs ogift, inga kända barn)

Betraktades under rättegången som ”mindre trovärdig”

Protokoll sid 29 v,  8 september

”Lars Persson på Håsarne en dräng om sine 20 åhr eller något dher öfver, efter alfvarsam förmahning till att bekänna sanningen, frågades om han ock hafver varit medh till Blåkulla, och hvad tijd han begynte och vem honom förste gången medh sig togh?

• svarte at han då gick i kiörkan förste resan med Knåppar Elin honom med sig togh, kommit till honom en natt, tagit honom medh sig af sängen sedan hon honom påklädt hade, haft honom uth på gården, dher en kalf stodh smord och sadlade honom, och fohr åstadh.

Då han skulle efter befallning berätta hvad ordh hon brukade förrän hon fohr tillvägs, kunde han inthet komma fram dher medh, uthan såsom andre sade före honom så sade han efter, fast det var aldrig så galit och olikt.

Hades dherföre uth och sattes i handklöfvorne på honom, sedan hades han åter in igen efter han sade sig villia bekänna sanningen, och då han in kom sade han sig hafva sedt Satan stå brede vidh sig för än han handt uth, glysandes åt honom, och af det peep i öronen på honom, han hörde inthet hvad som talades till honom. När han nu åter skulle begynna at säja af bleknade han alldeles, ville fuller sija men kom icke ett ord fram uthan satt och klungdade medh halsen lijka såsom någon hade hållit honom i strupen. Då han kom vidh sig sade han at det hveen för öronen på honom, han kunde icke väll hört, Om sider kom han då till at berätta huru han ropade till Satan att han skulle komma och föra sig till Blåkulla. Bekänner at han i 3 åhr således vidh sommar fahrit hade.

Denne Lars hvinkade både af och till och var mycket ostadig i sin bekännelse, at hvadh en annan ville sija för honom så stammade han medh, ehuru olika det var, fast man hade sagdt Korpen vara hvijs, tillstår at Satan hade skurit honom i vänster lille fingret, och med blodet skrifvit hans nampn i

”Hans thal hängde inthet till hopa”

”Dhenne Lasses bekännelse viste man inthet huru han skulle vara troendes, och hade man inghen våhn at handtera honom längre eller han gjorde sig så fåkunnig at man oppenbahrligen kunde skönia hans skälmachtige tookheet. Och emedan han sade sig see fhanen i Stugan gafs honom tingsklubban i handen at kiöra uth honom medh, dhen han emot tog gick åt dörren, stodh och fräste och slog i vädret, sägandes sig hafva slagit honom hählen at han falte. Måste dherföre låta föra uth honom och hafvas i kistan så länge han skulle betänka sig. ”

protokollet sid 31 h

”Lars Persson som för middagen till förhör var stedes, och för sin ostadighet skulle och sattes i kistan, blef och inhämptat, hvilken sammaledes och bevijste henne at hon hade först haft honom åstadh till Blåkulla”

sid 35 h

Eftersom Knåpar Elin är otydlig vid förhöret kallas Lars Persson in. ”Och eftersom hon sade sig icke hafva haft benämnde Lasse med sig oftare än 3 gånger, dy kallades han in och stältes med henne till först berättade han fuller at hon icke hade oftare fahrit medh honom än 3 gånger men då honom ehrinrades at hon den 8 hujus (i denna månad) bekände annorledes nemligen at hon hade haft honom i 3 åhr med sig, tillstodh han så vara och at hon det förvisso sju (själv) viste. Lars vijstes dher medh uth.”

”här var fuller Lasse i begynnelsen något tvehågsen, men omsider sade han sig hfva varit dher, legat i sängen naket, med Satans dotter, hvars namn han också nämbde, eftersom alla dieflarna i Blåkulla hafva hvarsitt, och imitera folks döpenampn.

Bekänner nu at senast han var till förhör den 8 hujus, var han då så svag at han snartsagt inthet visste till sig; Tyckte sig nu vara något bättre sedan han rätteligen kunde bekänna sig. Orsaken säger han hafva varit Knåpar Elins vrånga opsigt, som honom hade förbudit at bekänna sig, och dherföre sågh så bister honom.