Sparkstötting – bara sååå kul

Publicerat den 14 mars, 201514 mars, 2015av andebark

Mitt på dagen lastade Tini och Lennart sparkstöttingarna på biltaket och körde till Näs, där Lennarts föräldrar bor.

Lennart hade lovat rasta sina föräldrars hund. Själv har jag inte åkt sparkstötting på mins 30 år. I början var det lite ”dallet”.

Det tog inte lång tid förrän jag hittade rytmen och gled fram över isen. Inte ett moln på himlen och så tyst att vi kunde höra isen knaka. Vår väg korsades av pimpelfiske.

Det lär finnas gott om både abborrar och gädda i sjön. Fiskaren berättade att det kunde vara stor skillnad mellan fiskehålen på bara någon meters avstånd.

Jag fick pröva att borra hål. Inte helt lätt att hålla borren rak – men det gick så småningom.

Isen var rejält tjock – nerifrån botten av sleven och en bra bit upp på Tinis arm. Varken jag eller min älskade hade nog fattat hur tjock is kan vara.

Nu förstod jag varför Tini hade skrattat när hon hämtade isdubbarna till mig. Men - precis som jag lovat min älskade - hade jag isdubbar med mig. Här finns bildbeviset! — Nu förstod jag varför Tini hade skrattat när hon hämtade isdubbarna till mig. Men – precis som jag lovat min älskade – hade jag isdubbar med mig. Här finns bildbeviset!

Att åka spark har sina fördelar. Så om jag kommer hem till Skåne med värsta brännan så vet ni varför.

Att is kunde vara så olika. I skuggan gick det undan på spegelblank is. Här gnistrade iskristaller på isen (men det syns inte på bilden).

Utan dubbar vore det omöjligt att åka spark. Här byter Tini och Lennart med varandra för att testa vilka som är bäst.

På isen fanns spår av älg – både i form av spillning och spår som frusit. Isen är bäst under mars månad. Solen smälter snön på dagen. På natten kan det fortfarande vara ner till 10 minusgrader. Då fryser smältvattnet till is.

Skoterleden går över isen. Här en vägskylt där man ser avståndet både till Åsen, Älvdalen och Lillhärdalen. (Det kom en skoter när vi var vid den här delen av sjön. Tänk om vi skulle kunna sätta ett pris på tystnaden. Det skulle vara högt!)

Lennarts föräldrar bor ända nere vi sjön. Vi lyckades pricka in fåglarnas eftermiddagsfika. Säkert trettio talgoxar och en blåmes tog för sig av talgbollar och fågelfrö medan vi lapade sol.

Enligt Wikipedia fanns inte sparkstötting på häxornas tid – märkligt!

(Avslutar med ett filmklipp på hur sparkstötting är bättre när man rastar hunden än skoter.)