Det är dags nu! Oändligt med tid att skriva – precis som jag drömt om så länge.
Bilden är en påminnelse till mig själv. Den är tagen en februarimorgon vid ett fort i Ystad. Mina fingrar var stelfrusna och jag var missnöjd med att jag inte hittade något bra motiv.
Det är min förhoppning att jag i Älvdalen skall låta berättelserna komma med enkelhet. Antagligen kommer jag vara lika missnöjd med texterna som jag var med de här bilderna när jag gick på stranden. Men förhoppningsvis ska jag se dem med andra ögon när det gått en tid. Precis som jag gjorde med de här ”hopplösa” fotona.