Falu gruva

Med datorn i knäet summerar jag dagen som började med en promenad kring Falu gruva.

IMG_6326
På 1600-talet var husen omålade och färgades svarta av svavelröken.
IMG_6327
Falu Rödfärg framställs av slaggprodukter från gruvan

Frukosten var helt i min smak! Yoghurt naturell, tomat, gurka, lokalproducerade pålägg och ekologiska frön av pumpa, solros, linfrö och hackade dadlar. Dessutom fanns det hembakat bröd. Ingen sockrad yoghurt eller kakor (men det fanns marmelad för den som behöver sockerkicken).

Det blev ett långt samtal med värdinnan som berättade att delar av huset var kvar från det gamla Elsborg och lånade ut intressanta böcker om Falun. Återigen föreslog hon att jag skulle kontakta Örjan Hamrin.

IMG_6328
Fram till den 26 juni 1687 skedde brytningen i Falu koppargruva under jord. Under midsommarfirandet rasade gruvgångarna samman. Tack vare helgfirandet skadades inga människor.

När jag ringde upp svarade han nästan direkt och föreslog att vi skulle träffas på museet kl. 15 – idag!

IMG_6330
”Creutz lave är placerad ovanför det 208 meter djupa Creutz schakt. I laven finns en klocka som förr drevs av vattnet som pumpades upp ur gruvan. Om den tystnade var det något fel som måste åtgärdas av pumpvakten.” Ur Världsarvet Falun av Susanne Jobs

IMG_6329

 

 

 

IMG_6331
1641 fick Falun sina stadsrättigheter. Men det var inte populärt hos Bergsmännen. (Bergsmännen var förmögna bönder i Dalarna som ägde hade andelar i gruvan. – Mer om det efter gudingen i morgon.)

På lånad cykel utforskade jag Faluns rutnät av gator.

IMG_6332
Runt gruvan låg slaggsten där inget kunde växa. Nära gruvan hade människor byggt bostäder där de tyckte att det passade. Drottning Kristina ritade om stadskartan. Två arbetarekvarter skapades; Östanfors och Elsborg. 1646 tvångsflyttades arbetarbostäderna dit. Tomterna och stugorna var små. Inget kunde växa eftersom husen byggdes på slagg och stora stenar – någon matjord fanns inte. Roströken var plågsam och det växte inte några träd de närmaste km från gruvan.

Örjan Hamrin visade sig kunna det mesta om Falun och gav mig en ingående förklaring till samhällets struktur med Bergsmän, skatter och teknisk utveckling. Dessutom fick jag en lång lista med lästips.

Nu sitter jag i sängen med lånade tidningsartiklar (sökbara via småarkivet) och några skönlitterära beskrivningar av 1600-talets Falun.

Även om jag inte kommer hinna läsa en enda bok eller att skriva en enda rad känner jag mig nöjd! Till Falun kommer jag att återvända och då blir det lunch på Bergmansgården Gamla Staberg. Det får bli till hösten – för jag är väldigt nyfiken på den gamla trädgården.

Boktips:

Bergmästaren (del 1) och Hans Philip , Bergmästaren (del 2) av Rune Pär Olofsson

Dit du icke vill, av Ulla Isaksson