Hos min älskade
mår jag bra
Hans arm om min höft
två kroppar i en rörelse
i ett och samma steg
Vi följder den porlande bäcken
fylld till bredden
av vatten från regn och snö
Ovanför oss
cirklar rovisarna;
glador och vråkar
vars namn jag saknar.
Ån dundrar förbi
i virvlande vårflod
medan vi kliver
över mossiga stenar
genom vildvuxen skog
i torra fjolårslöv
snart helt täckta
av blommande sippor
Vi stannar på bron
hans kyssar är djupa
”Snart, snart
sitter vi här igen
äter kräftor
och krabbklor”
Hans ögon
så fyllda av kärlek
De får mig att uthärda
ensamma nätter
fyllda med skuld
för det som varit
och en gnagande oro
för vem jag egentligen är.
Psykiatriska kliniken, Malmö fredagen den 14 februari 2014