I mörkret snavar jag och gör illa benet. För ovanlighetens skull gör det ont – verkligen ont. Stödja och böja det går bra, men det svullnar snabbt upp och bultar.
Ibland är det skönt att bara bli omhändertagen. Min älskade tvättar och lindar hårt för att minska svullnaden. Åka till läkare? Varför då? Jag kan ju stå på benet!
Med benet i högläge får jag tillbringa resten av dagen i sängen i sällskap med datorn. På biblioteket sprang jag på boken ”Från skam till självrespekt” av Marta Cullberg Weston. Den har så många paralleller både till mig själv och häxorna i Älvdalen. För att få tiden att gå kommer jag lägga upp några citat från boken som kan automatuppdatera här på bloggen.
I morgon är det alla-hjärtans-dag. Idag ett år sedan jag lades in på psykiatriska kliniken.
Några artiklar från olika tidskrifter har fått mig att inse att jag behöver jobba med kärleken till mig själv.