På väg mot busshållplatsen följde jag nyfiket alla billjus. Enligt tidtabellen skulle bussarna börja gå var tionde minut från klockan sex på morgonen. Eftersom jag inte sett några bussar på väg in till stan borde det komma en när som helst.
Luften var krispigt kall medan jag konstaterade att ovanligt många cyklister använde cykelhjälm i Limhamn. Kunde bussen ha blivit inställd?
I mobilen kollade jag Skånetrafikens app. Nej, alla bussar skulle gå i tid – däremot gick de bara var tjugonde minut innan klockan 6. Först då insåg jag hur tidig jag var. Klockan var ställd på 5.30 för att jag skulle hinna duscha, men jag hade vaknat innan klockan ringde. Enligt yogatraditionen fick frukosten vänta tills efter yogan.
Ovanför konditori Hollandia tändes rökelsen innan klockan sex. Idag tänkte jag göra rörelserna långsamt – riktigt långsamt – och inte låta andningen dra iväg med mig när det blev jobbigt.
Sussie masserade mina axlar för att släppa spänningarna. Att det ska vara så svårt att slappna av i axlarna samtidigt som man spänner magen och benen!
Efteråt låg jag länge och lyssnade till de andras andetag. Idag var Yoga-Ann deltagare. Hennes kontrollerade rörelser var som en långsam dans. Hur är det möjligt att öva upp den styrka som krävs för att kontrollera alla dessa akrobatiska rörelser?
Lockad av bulldoften i trappan drogs jag till disken på café Hollandia. Croissant, bullar, blåbärspaj, cheesecake och en chokladkaka med nötter och honung fick följa med på bussen. I månadsskiftet ska jag lägga mig till med en ny vana – att ta kontroll över mitt gluten och sockerintag genom att avstå från slentrianätande och lära mig tacka nej.
Idag var det inte något slentrianätande. Lilleman är halvvägs i inskolningen på dagis och mina två barnvaktsveckor är till ända.
(Men jag har inget alls emot att rycka in som barnvakt vid fler tillfällen. Invid de stora glasfönstren vid köksbordet har jag hittat orden. Ja, som ni märker har det blivit fler blogginlägg än på länge.)