Det är sällan jag gör uppgifterna i Ann Ljungbergs nyhetsbrev. Ändå kan jag se att mitt förhållningssätt till skrivandet är förändrat. Det är inte längre så spretigt. Jag sparar på mina ord.

En av årets absoluta höjdpunkter - kursen om litterär gestaltning i Ystad för Susanna Alakoski och Mats Söderlund — En av årets absoluta höjdpunkter – kursen om litterär gestaltning i Ystad för Susanna Alakoski och Mats Söderlund

Fångad av förkylningen finns det vare sig ork till promenader eller yoga. Inte ens någon sortering av papper orkar jag med. Istället seglar mina tankar iväg till uppgiften i Ann Ljungbergs nyhetsbrev.

Skriv din egen årskrönika från i år med viktiga händelser i ditt liv och en lista på saker du vill ska hända 2015.

Genom systemkamerans lins fick jag hjälp att fånga nuet. Bilden är från fotokursen med Jens Hillner.

Det har verkligen varit ett märkligt år som inneburit en hård träning i att orka välja glasögon. Tack Thomas Lydahl, Torkild Skiöld, Kjell Björfors, Cecilia Lindqvist och alla andra som medvetet eller omedvetet hjälpt mig slänga av de där svarta.

I februari vann författardrömmen striden mot den lutherske advokaten i mig. Som i alla strider blev priset högt. Likt ett sårat djur har jag dragit mig undan för att läka. Där i skuggan fanns inget brus som överröstade fågelsången. Barnet i mig fann glädjen i naturen, växandet – ja i livet!

Tack vare yogan började jag andas igen (även om det just nu känns helt omöjligt med igentäppt näsa. Var katten kommer allt snor ifrån egentligen?)

Min stora lärdom i år har varit omväxlingen till ett annat liv – ett liv där inga saker längre äger mig. Ett liv i frihet. Ett liv där orden ska få plats. Ännu så länge kommer orden mest i form sms:ade kärleksdikter till min älskade. Ändå är jag full av tillit till att jag har startat en process som kommer leda framåt. När och till vad vet jag inte. Just nu finns det inte någon press, inte några måsten. Just nu tränar jag på att vara i nuet – att känna när jag är trött, hushålla med mina resurser, vila.

Gång på gång har jag fått höra att jag är som en urladdad mobiltelefon.När mobiltelefonen är helt urladdad behöver den ligga på laddning ett bra tag – annars klarar den inte ens det kortaste samtal. Just nu tränar jag tålamod i att ligga på laddning.

Vilka förväntningar har jag inför 2015?

Yogan och promenaderna har blivit en viktig del av mitt liv som jag inte vill släppa. Likaså naturen, växandet och odlingen.

Är det något som jag vill ge mer plats i mitt liv är det skrivandet.

Redan den 10 mars åker jag upp till Falun för ett besök på Dalarnas museum. Ärligt talat vet jag inte vad jag letar efter. Precis som jag följde impulsen att åka till Älvdalen i maj följer jag känslan att det är dags att åka till Falun. Kanske finns det något kvar från fängelset där Gyris Marti Eriksdotters döda kropp fick ligga kvar för att skrämma den dödas dotter Marit Nilsdotter, svärdotter Ris Anna och barnbarnen; Gulichs Anna Olsdotter och den vackra Marit Nilsdotter.

Medan jag läste rättegångsprotokollen växte bilden av tre starka entreprenörer fram; Kerstin Persdotter (dotter till självaste riksdagsmannen Kettis Per Hansson), Marit Nilsdotter och Ris Anna. Kvinnor som organiserade tillverkningen av laggkärl och liar i Älvdalen medan deras män och fäder färdades på handelsresor mellan Falun och Norge. Var det deras handlingskraft och makt som skrämde männen?

Det är kvinnor som förtjänar att träda fram ur historiens mörka dunkel.

I dessa berättelser förenas mitt intresse för historia med min yrkeserfarenhet.

Det är min förhoppning att jag under 2015 ska kunna presentera åtminstone en novell om dessa oskyldigt anklagade kvinnor.