Högkänslig och särbegåvad

Efter regn kommer solsken!

Med kameran som sällskap gav jag mig ut. Det får alla negativa tankar att försvinna.

Inlägget om särbegåvning ledde till följande frågor:

”Har du en generell eller specifik särbegåvning? Hur förändrades ditt liv av att du insåg att du är särbegåvad?
…För er med ”mycket hög IQ” måste det vara ännu större skillnad, tänker jag. Är det något du har reflekterat över?”

Det var det här stycket som fick mig att inse att jag är särbegåvad:

”I sina analyser prioriterar många författare särbegåvning som ett karaktärsdrag snarare än en IQ-siffra och vissa avråder från att låta IQ-testa sig. De flesta forskare är emellertid ense om att särbegåvade individer på det hela taget uppvisar större intensitet än gemene man. Många särbegåvade får nog redan som barn höra hur de är ”för mycket”: Lugna dig! Ta inte i så! Tänk inte så mycket! Äsch, bry dig inte! Analysera inte hela tiden! Sänk rösten! Sluta tjata! Var inte så kaxig! Det där var en impertinent fråga! Var inte så uppnosig! Sluta käfta med lärarna! Var inte så kinkig! Etc. ”

Jag påstår INTE att jag skulle ha högre IQ. Däremot vet jag att jag har extremt lätt för att lära. Först i gymnasiet började jag läsa läxor. På mellanstadiet hade vi en lärare som läste upp de bästa provresultaten. Trots att jag inte öppnade en läxbok var jag oftast en av de tre bästa. Det var inte roligt att betraktas som plugghäst när jag bara läste skönlitteratur.

Det här stycket gav mig hopp!

”Dabrowski gick emot sin tids gängse teorier kring mental hälsa, där sådant som överexalteringar (ÖE) och neuroser var någonting sjukt som måste undanröjas. För Dabrowski är dessa snarare ett resultat av de inre konfliktersom uppstår när en särbegåvad individ försöker anpassa sig till det dagliga livet – detsamma som att få en fyrkantig kloss att passa in i ett runt hål! För Dabrowski är det nödvändigt med inre konflikter för att kunna nå ett högre stadium i personlighetsutvecklingen. Han menade att människor med vissa intensiteter eller ÖE upplever särdeles djupa inre konflikter och att de felaktigt betraktas som störda och deras drag som ”överdrivna” när de i själva verket är födda med en större ”utvecklingspotential” (mer om Dabrowskis Theory of Positive Disintegration – TPD – längre ner).”

”Psykomotorisk intensitet: Det som mest utmärker denna intensitet är ett överskott på energi och en stor inre drivkraft. Dessa personer är ständigt aktiva och i rörelse och får ofta felaktigt diagnosen ADHD eftersom de båda dragen påminner om varandra. Personer med psykomotorisk ÖE har alltså hög energinivå, de är hyperdynamiska och älskar intensiva fysiska aktiviteter och rörelser, och känner sig ständigt manade att skrida till handling. De kan vara impulsiva samt ha nervösa vanor och tics. De framstår som rastlösa och är ständigt på gång (oförmögna att bara slappa), de kanske pratar tvångsmässigt och är arbetsnarkomaner. ”

Mina drivkrafter är extrema. Vid två tillfällen har jag gjort IPU-tester. Vid senaste tillfället hade jag 100% rött. Det är mycket ovanligt att kvinnor är så drivande. I många sammanhang har det ställt till problem för mig.

Jag har ett stort behov av att röra mig och rör mig ofta så snabbt att omgivningen blir irriterad. Sträckan mellan tanke och handling är kort.

”Sensorisk intensitet: Det mest karaktäristiska för denna intensitet är de särdeles välutvecklade fem sinnena: syn, lukt, smak, hörsel och beröring. Alla fem sinnen behöver inte nödvändigtvis vara känsliga hos alla personer. Människor med sensorisk ÖE rörs ofta till tårar av litteratur, musik och konst samt av naturen, de tenderar att äta eller dricka extra mycket därför att det är så njutbart, de tycker om att göra nya upptäckter vad gäller mat, musik, erotiska experiment och miljöer, de kan minnas de sensoriska intrycken när de tänker på någon tidigare upplevelse, de kan finna beröringen, lukten, smaken och synen av sex lika viktiga som att ha en orgasm, de är i stort behov av fysisk beröring.”

Senast jag fick massage konstaterade min massör att jag var ovanligt känslig, ja – att hon nästan aldrig tidigare haft en patient som kände så tydligt. Ofta kan jag känna vad som händer i kroppen när hon masserar en viss punkt. Jag har alltid varit väldigt lättrörd, kan gråta floder när jag läser en bok. Att se en skräckfilm med mig ger en tredimensionell upplevelse.

”Intellektuell intensitet: Denna intensitet kännetecknas av en livlig mental aktivitet. Personer med intellektuell ÖE tänker för jämnan – de skulle gärna vilja kunna ”stänga av” ibland och har ofta svårt att somna. De söker sanningen och svar på djupa frågor. De har behov av att lära sig, av att veta och förstå. De vill finna meningen. Detta skapar ofta problem för skolbarn, som ställer utmanande frågor, skärskådar sina lärare, ifrågasätter läroplanen m.m. vilket får dem att framstå som respektlösa och uppkäftiga. Personer med intellektuell ÖE ifrågasätter allting och vill gärna debattera, de älskar att vända och vrida på teorier och idéer även om dessa går utanför deras egna åsikter eller ramar, de älskar att läsa, att lära sig och att lösa problem, de älskar att forska och analysera, de har inga koncentrationssvårigheter och kan hålla på länge med en intellektuell uppgift.”

Det här är en beskrivning av mig! Klockrent! Under hela mitt liv har jag försökt att dämpa det här draget.

”Imaginell (ej imaginär) intensitet (föreställningsförmåga): Det mest utmärkande för denna intensitet är att kunna låta fantasin spela fritt. Dessa personer har förmågan att föreställa sig det värsta som kan hända i alla situationer, vilket hindrar dem från att gripa chanser eller dyka in i nya situationer. Personer med imaginell ÖE skriver, talar, tänker eller drömmer i levande bilder, älskar att fantisera och att dagdrömma, älskar lyrik, teater och musik, brukar försköna verkligheten så att deras berättelse får ett roligare eller mer effektfullt slut, underhåller ständigt sig själva med personliga skämt och tokiga visuella, hörsel- eller associationsbilder.”

Ja – återigen – kommentarer är överflödiga. Jag har alltid haft väldigt roligt i mitt eget sällskap.

”Känslomässig intensitet: Personer med känslomässig eller emotionell intensitet misstas ofta för bipolära eller så tros de ha någon form av känsloproblem eller störningar. De är otroligt emotionella och har ett djupt och intensivt känsloliv som tar sig uttryck i ett brett spektrum av känslor som de är experter på att beskriva. De har stor empati, de kan ha extremt höga nivåer av rädsla och ängslan och få depressionsattacker, de får lätt skuldkänslor, de kan känna sig otillräckliga och underlägsna, de känner sig ofta övergivna, de reagerar starkt på vad som är rätt och fel samt på orättvisor och hyckleri, de har svårt att anpassa sig till förändringar och reagerar fysiskt på känslor (tryck i bröstet, ont i magen, migrän, etc.). De är tillgivna med en särdeles hög ansvarskänsla och stor självrannsakan.”

Våren 2013 var jag helt övertygad om att jag var bipolär. Jag fick remiss och var på utredning, men läkaren kom fram till att mina reaktioner var helt normala utifrån min extremt pressade livssituation.

Trots det fortsatte oron gro i mig. När jag var inlagd på den psykiatriska kliniken ställde jag därför frågan igen.

På den psykiatriska kliniken observerades jag dygnet runt. Överläkaren var mycket tydlig med att jag inte var bipolär. Det är inte så länge sedan jag hittade den här texten – jag har ännu inte omvärderat min syn på mig själv.

Tänk om någon hade berättat det här för mig när jag var barn? Under hela mitt liv har jag känt mig ”fel”. Min omgivning hänger sällan med i mina tankebanor – allt går så snabbt – jag bara vet saker. Jag skulle verkligen behövt en coach som förstod mig.

I dag lever jag med en man som förstår. Han tänker själv lika snabbt och han ser till att jag får den återhämtning som jag regelbundet behöver.