Som att vara omgiven av solstrålar, så är det att vakna på skrivretreaten. Det enkla gör tankarna fria och jag tillbringar timmar i min ensamhet.
Trappan knirrar, i det mjuka trappräcket dröjer sig forna tiders pensionatgäster kvar.
Levande ljus, rosa cyklamen, vitmossa. På bordet en liten bukett med lingon och blåbärsris. Det är bara knastret från kakelugnen som saknas.
Teet värmer extra gott när gräset utanför färgas vitt av rimfrost.
(Morgonens skrivövning på temat ”rum-hus-landskap” med uppgift att beskriva rummet utan att använda ord som tak, golv, fönster, väggar).