Leva i en förverkligad fantasi – ambassadör (202)

Leva i en förverkligad fantasi Redigera inlägg

Luften är tung efter regn och av syrendoft när jag springer mot havet. Löpningen är min kraftkälla. Tankarna fria. Här hittar jag energin även om jag är mer död än levande när jag kommer hem.

Längs stranden springer jag i vattenbrynet. Ser vågorna skölja in över de små stenarna. Lyckas inte parera fullt ut och känner vattnet tränga in i skon. Tankarna sköljer genom min kropp likt vågorna. Oron rinner av mig.

I tre år har jag levt i min målbild. På löparrundorna har jag skapat en drömarbetsplats utifrån hur jag ville ha det. Nu inser jag att jag lever i min drömbild. Det är dags att inse det. Istället för att skapa nya drömmar och fantasier behöver jag få in verkligheten i löpningen. Inte helt lätt. Funderar på hur jag skall bryta denna vana för att inte ständigt dra igång nya projekt som ploppar upp i löpningen. Det är dags att stanna upp. Konsolidera. Men gud vad tråkigt det låter…

Det är tur att Johan kommit in i företaget. Han är bättre på att skapa strukturer i vardagen. På en månad har våra rutiner (hm… inser att vi nog inte hade tillräckligt många sådana) utvärderats och kommit på pränt. Det är en stor skillnad på att driva ett enmansföretag och ett företag med 5 anställda och en målsättning om att växa.

Den fasen jag är i nu – få de sista bitarna på plats med banker och Almi – är inte min favoritfas. Nu förstår jag varför jag inte trivdes som företagsrådgivare. Jag älskar marknadsföring, dra igång nya projekt, skapa tillväxt… men det här plottret tar död på min energi… samtidigt är jag medveten om att det måste till.

Igår var jag iväg med Ystads tingsrätts kamratförening på utflykt. Föredrag om gamla tiders galgbacke och dödsstraff väckte tankar. I mitt huvud växer krönikan till Lev Livet fram. Men jobbet med ekonomi och budgetar tar död på min kreativitet… det är som om orden inte vill forma sig till intressanta texter.

Jag bara längtar tills den här fasen är över… tills alla strukturer är uppbyggda… tills vi börjar tjäna de pengarna vi behöver för att dra runt kostnaderna.

Jo, det kan tyckas tokigt att gå från 1-4 jurister… men jag funderade och analyserade innan jag satte igång med ombyggnaden – vi behöver vara flera för att dra in till kostnaderna som vi har… det är inte lätt att växa i lagom takt…

När jag vet att jag lyckats kommer jag att skriva om det jobbiga i den process vi befinner oss i nu… om den ångest som finns… oron…sömnlösheten… kampen för att hitta glöden, passionen och energin trots oron… Att vara företagare är verkligen inte lätt när man ska expandera… Om jag haft en industri och behövde investera i en maskin skulle banken inte tvekat. Nu jobbar jag i en kunskapsbranch och investerar i personal – men då finns inte någon tillgångsmassa att pantsätta…

Många frågar – även jag själv – hur jag orkat de senaste åren. Ärligt talat kan jag säga att det varit omöjligt utan Annica Gilbertsson och hennes Energy Managemnet. Som vanligt gillar jag att tänja gränserna – försöka genomföra det omöjliga. Här har jag verkligen testat gränserna… borde ha rasat för länge sedan… det jag skapat är egentligen helt omöjligt för en person att klara av… Men – genom att leva Energy Management – ta hand om varje del av mitt liv… extremt tydliga målbilder -ja, då har det fungerat!!!

Så – nya tag… tänker på de sista metrarna på Tjejknäcken… trots min trötthet kunde jag öka… fokusera på målet. Vi är i samma fas nu… juni månad är upploppet på tre års företagsutveckling!

Kommentarer