Är det något jag inte fixar så är det teknikstrul. Istället för att försöka få WordPress fungera i iPhonen så struntar jag helt enkelt i att blogga.
Bibliotekets dator är seg – men jag gör ett kort försök.
På måndag bär det av till Älvdalen på skrivretreat. Raderna jag skrivit sedan skrivarkursen i september är få. Tankarna desto fler.
Kanske börjar jag förstå att mitt tillfrisknande börjar först då jag helt och fullt accepterar att det kommer att ta tid. Den dag jag kan leva i nuet istället för att titta bakåt och försöka planera framtiden. Den dag jag slutar att försöka leva det liv som jag tror att andra förväntar sig av mig.
Yoga, simning, långa promenader och cykling har blivit min viktigaste medicin. Tankarna får vingar. När jag är i rörelse finns det ingen plats i mitt medvetande där de kan slå sig ner.
Nu fokuserar jag på hälsa.
Kan kosten göra oss friska?
Vi låter frukt och grönt från egna odlingar bli basen i vår matlagning. När vi handlar fyller vi korgen med ekologiskt. Socker och gluten jagas ut ur skåpen.
Nässlor, groblad och slånbär släpas med från från promenaden. Det fanns en tid när kloka gummor visste hur de skulle användas.
Allt oftare får mobilen semester.
Tider är min fiende. Nu lugnar livet ner sig. Mitt mål är att hitta ett inre lugn, en harmoni, en stabilitet inom mig som inte är beroende av vad som händer där utanför.
Bära in ved för att sedan tända kakelugnen och länge bara titta in i lågorna har blivit en del av min vardag. På biblioteket letar jag inspiration för trädgårdsland och rabatter. I helgen planterade jag fem fruktträd beställda på Stenestad Park. Det var stora exemplar som kanske kommer bära frukt redan nästa år.
Susanna Alakoski och Mats Söderlund rådde oss att inte slösa med orden. Gång på gång uppmanade de mig att göra färdigt istället för att påbörja fler skrivprojekt.
De sa att de bästa texterna var om sådant som fick oss att sucka.
I mig finns många suckar; miljö- och klimathot, familjekonflikter av alla de slag, rasism och icke-rasisters förakt för SD:s väljare (skrev ett inlägg för en tid sedan på FB som fullständigt brakade iväg i en riktning som jag saknade förmåga att styra), misshandel och utnyttjande, småföretagarens villkor, psykisk ohälsa, synen på alkohol.
Men jag har insett att dessa suckar är så djupa att det kommer ta tid innan jag får ur mig en enda rad. Många av ämnena behandlas hos psykologen än så länge.
I tystanden har jag försökt att hitta ett annat språk. Därför har jag inte ”slösat” mina ord i sociala media. När skrivbehovet har blivit för stort har jag unnat mig någon haikudikt på instagram.
Vad ska jag då göra i Älvdalen?
Dagarna i maj blev en vändpunkt – långt mycket bättre än att vara inlåst på psyk. Tiden stannade upp när vi diskuterade dikter vid frukosten eller läste högt ur våra texter på kvällarna. I Älvdalen finns en femtiometersbassäng – 100 längder blir 5000 meter!
Jag har ingen aning om vad som kommer att hända. Jag bara vet att jag vill läsa mer ur de gamla domstolsprotokollen från häxprocesserna.
Vem vet – kanske hittar jag början till en häxnovell!
Vad som händer med den här bloggen i framtiden vet jag inte. Men jag ser att den fortfarande visas flera hundra gånger dagligen. Många söker på ord som testamente, laglott, skilsmässor.
Kanske börjar jag skriva om juridik någon gång igen. Kanske låter jag mina bilder får mer plats.
Vem vet – det kanske kan komma något gott ur eländet, trots allt!