Jo, det var det där med att inte tänka.
Yogan har öppnat dörren till ett annat liv. När jag är i Ystad gör jag Yoga varje kväll och även vissa morgnar. För två veckor sedan var jag för första gången på ett Mysore pass i Ashtanga yoga.
Jag hade missat att man behövde anmäla sig och Merethe blev väldigt förvånad när jag dök upp klockan 6.30 eftersom hon meddelat kontaktat alla gruppens deltagare att passet inte skulle börja förrän klockan 7.30.
Det fanns the och jag slog mig ner i soffan. Vi kom in i ett långt samtal om yogans betydelse och Merethe visade hur jag kunde töja min stela höftmuskel. Hon berättade att många slutar med yoga eftersom det är jobbigt att möta sig själv på yogamattan.
Jag berättade hur svårt jag hade haft att andas de första gångerna, att jag inte ens klarade göra den enklaste solhälsning.
Vi började inte yogan förrän klockan åtta. Av en grupp på sex dök det bara upp en deltagare. Merethe hade tid och engagemang och hjälpte mig fördjupa övningarna.
Samtalet med Merethe förändrade min yoga. Nu försöker jag bara stanna i nuet – njuta av tiden på mattan istället för att fokusera på slutet. Varje muskel, varje andetag utforskas och iakttas. Fortfarande kommer jobbiga tankar och minnen – men jag noterar dem som moln som far över himlen – låter dem finnas – vet att de är tankemoln -inget som har någon betydelse för det som händer just nu. Just nu är det bara min andning och mina rörelser på yogamattan.
