Just nu tränar jag på att inte tänka.
Är det fler som har en hjärna som min – som lever sitt eget liv.
Så länge jag kan minnas har min hjärna haft en massa idéer och tankar. När jag gick hem från bussen brukade jag använda tiden till att memorera. Sherlock Holmes var min stora idol och jag ville ha ett minne som hans. Därför gick jag igenom skoldagen och försökte minnas oväsentliga detaljer som vad folk hade på sig, vad läraren sagt, vad eleverna sagt. Det tränade upp min iakttagelseförmåga. Om jag inte är stressad fungerar mitt minne som en bok. Jag kan bläddra bakåt i tiden och ofta komma ihåg detaljer från flera år tillbaka i tiden.
Dessutom har min hjärna en förmåga att ständigt komma på nya idéer. Som ung fanns det bara ett tillfälle när det var fullständigt tomt på tankar i min hjärna – och det var när jag spelade piano. Då gick all koncentration åt till att läsa noter
Under många år ägnade jag en stor del av tiden åt att skriva. Hjärnan uppehöll sig med att fantisera ihop historier som jag skrev ner för hand. Så här i efterhand kan jag se att mina utmattningssyndrom alltid föregås av ett extremt behov av att skriva – perioder där orden fullständigt forsar ur mig.
När jag röjde bland mina saker packade jag ner det fysiska material som finns kvar – det blev två hela bananlådor. Dessutom finns det massor av texter på en hårddisk och så texterna här på bloggen.
Susanna Alakoski gav mig rådet att fokusera på ett projekt och göra klart. Hon rådde oss att inte slösa bort våra ord.
Den senaste tiden har jag verkligen försökt att slutföra ett av alla mina många projekt – men det går inte.
Däremot bara flödar orden ur mina fingrar när jag skriver det här. Kanske är det de här orden som behöver skrivas just nu. Kanske är det vad jag behöver lära mig – att inte målinriktad utan bara göra det som känns rätt här och nu.