Reflektion – ambassadör (175)

Reflektion Redigera inlägg

Ibland är det bra att tvivla, ta ett steg tillbaka och studera situationen. Väljer jag rätt väg? Är jag beredd att göra den satsning som krävs?

Framförallt måste det vara möjligt att förverkliga visionen – jag är inte beredd att riskera det jag har byggt upp om oddsen för att lyckas är för låga.

Nu är det mindre än en vecka kvar till långfredag! Minglet som hela tiden varit min målbild. Idag har jag varit på kontoret. Plockat upp IKEA inköpen. Ljuslyktorna som vi skall använda till att lägga sillbitar i. De stora gula glasfaten á 5 kr styck som vi skall ha ägghalvor på. Det är lite pirrig känsla – kommer vi få allt att fungera?

När jag tänker tillbaka på det senaste halvåret förstår jag inte att jag orkat. Det har varit tufft på så många olika plan. Jag inser också att stressen ibland fått mig att agera ogenomtänkt. I fortsättningen skall jag inte pressa mig själv så här hårt.

I helgen köpte jag nya löparskor på Intersport. De hade en sko- och sulexpert från Fotlabbet. Det blev de dyraste löparskorna jag någonsin köpt. Å andra sidan är löpningen min ventil i vardagen. Jag tvivlar på att jag skulle överleva utan löpningen. Och räknat per km blir det inte många kronor.

De här skorna var helt underbara! Dagens löparrunda blev betydligt längre än beräknat – och eftersom jag inte planerat så lång runda gick den i betydligt högre tempo än jag egentligen klarar på så långa sträckor… Men just då kändes det som om jag skulle kunna springa hur långt som helst – som om det inte fanns några begränsningar.

När jag sitter här och skriver ser jag att det finns paralleller till mitt liv. När allt är roligt kör jag på – utan tanke på att jag egentligen saknar förmåga att dra projektet iland. Hittills har jag dragit alla projekt i land – men jag tar ganska mycket stryk. Precis som jag tagit det lugnt fysiskt i kväll är det viktigt att jag ger mig avkoppling efter tuffa perioder.

Rom var en sådan avkoppling – men sett till hur lång tid mitt tempo varit på tok för högt är det nog nödvändigt att avsätta betydligt mer tid för att komma ifatt och hitta tillbaka till mitt djävlar-anamma!

Min vision är gigantiskt stor – men jag är fortfarande övertygad om att jag kommer dra den iland… med rätt stöd av omgivningen.

Jag kan se att jag har många tillkortakommanden – områden som är nödvändiga att jag utvecklar. Visst finns det mycket som är bra också… men det är just mina negativa sidor som nog måste slipas till, utvecklas…

Funderar på vad Mona Odhnoff-Sundström säger – att man skall fokusera på sina plus så att de blir ännu bättre istället för att fokusera på sina minus.

I morgon ska jag till tingsrätten som försvarare. Jag vet att det på kontoret ligger en väldig massa ärenden som jag borde jobba fram. Ändå komemr jag att prioritera att vara ledig på tisdag. Tittar jag tillbaka har jag jobbat de flesta helgerna. Har det inte handlat om arbete med hemsidan så har det varit kring rekryteringar eller praktiskt arbete med att få ordning på fastigheten.

Ändå har jag så dåligt samvete för att vara ledig.

Tittar jag tillbaka jobbade jag oerhört mycket hela hösten. Hade jag haft en annan arbetsgivare hade jag haft väldigt, väldigt många timmar i kompbanken.

Det är dags att jag börjar se den tid jag lägger ner i företaget – att jag börjar se till att vara ledig också – även om jag älskar det här jobbet.

Hm… i kväll sitter jag och filar på en lite utförligare förvaltningsberättelse till Årsbokslutet för advokatbyrån. Det är inte lätt att ändra sina vanor.

Kommentarer