Kollegor Redigera inlägg
Arbetsdagens första timme bara försvinner i härlig social samvaro. Hmm… inte bra för debiteringen – men förbaskat kul.
Några ord med elektrikern som sätter upp de sista delarna av beslysningen. Några ord med målaren som håller på med trappor och listor (förhoppningsvis kan ena trappan vara klar innan helgen). Några ord med Josefin, sekreteraren, och Christian, biträdande juristen. Sedan det längsta samtalet med Arne.
Arne har verkligen fått mig att tänka nya tankar. När arbetsförmedlingen ringde och sa att de hittat en allt-i-allo berättade de också att han bara hade en arm. När jag reflekterar över mina undermedvetna tankar av detta uttalande blir jag förbannad på mig själv.
Jag brukar säga att jag vill möta varje individ här och nu utan att placera i några fack. Jag vill hitta det individen brinner för och försöka skapa en arbetssituation där alla får göra det man älskar. Så plötsligt begränsar jag Arne för att han har en arm. Förutsätter på något sätt att han inte skall klara allt.
Arne är en underbar människa – när han inte vill göra något säger han ”det kan ju inte jag- för jag är handikappad” – han säger det med glimten i ögat. Det värsta är att jag någonstans tänker så… nej, det kan han väl inte göra…
Blir så förbannad på mig själv!!! Han bär tallrikar på båda armarna, han diskar spikar… ja – han tycks klara precis allt som vi två-hänta klarar.
Inser hur mycket fördomar begränsar oss. Och det väcker tankar.
Som barn var jag engagerad i Ungdomens Röda Kors. Nu inser jag hur mycket det präglat mina grundläggande värderingar.
Plötsligt växer en ny vision i mitt huvud. En arbetsplats där vi bejakar mångfald. Där vi tar emot invandrare och försöker hitta deras drivkrafter. Genom mångfald skulle vi kunna erbjuda möjlighet för klienter att tala med någon som kan prata på varje klients språk.
Nu säger Arne att kaffet är serverat. Arne har tillfört omtanke till företaget. Han skämmer bort oss och överraskar oss varje dag! Att man kan ha det så bra på sin arbetsplats!!!
Kommentarer
-
zagorka zivkovicVad bra att du har dessa tankar! Tyvärr har ju Skåne blivit en högborg för främlingfientlighet, särskilt då SD varit så framgångsrikt i många kommuner, så det behövs kraftiga motvikter.2011-02-03 kl 11:03 Gilla Sluta gilla -
Annika Andebark🙂 – tror att mångfald berikar!!! Kul att du fortfarande följer min blogg – har inte hört av dig på länge! Den senaste tiden har jag muntligen fått bekräftelse från flera som gillar min blogg och uppmanar mig att fortsätta. Minns att dina kommentarer betydde mycket för mig i början av bloggandet.2011-02-03 kl 14:16 Gilla Sluta gilla Ta bort -
zagorka zivkovicMycker roligt att höra Annika 🙂 Jag har haft fullt upp plus haft en segdragen infektion så det har inte blivit något bloggande på ett ta, men uppmuntrad av Jeanette blev det ett inlägg i dag i alla fall. Det är spännande att följa vad som sker i ditt liv, tänkte när jag läste ett av inläggen att snart kommer du inte att ha tid att sitta i förhandlingar, utan chefa på heltid, det är ett spännande steg!2011-02-03 kl 14:49 Gilla Sluta gilla
-
AnonymousJo, jag har tänkt den tanken – men jag måste lösa det på annat sätt. Det måste finnas något sätt så att jag i alla fall kan ägna mig åt juridiken på halvtid. Testar nya arbetssätt som innebär att en biträdande jurist sköter det löpande i ärendet och att jag kopplas in när det är något som händer. Och framförallt att jag är med på de viktiga klientmöten. Då skulle vi få en lärande organisation som skulle utveckla den unga juristen. När det gäller ledarskapet är min bästa väninna på väg in i servicebolaget. Hon har följt företaget nära sedan starten eftersom hon varit långtidssjukskriven. Hon delar mina grundläggande värderingar och förstår mina visioner. Till henne kan jag delegera med tillit. Jag hoppas och tror att jag kan skapa en arbetssituation som gör det möjligt att arbeta när hon är migränfri. För mig vore det underbart om jag kunde hjälpa henne tillbaka till arbetsmarknaden. Dessutom finns det inte någon som skulle passa lika bra att leda servicebolaget som hon. Så juridiken kommer jag aldrig att släppa helt. Den är nog mitt livs kärlek;)