Endorfinkick – ambassadör (127)

Endorfinkick Redigera inlägg

Äntligen – årets första joggingrunda gick över förväntan. Glädjen i steget fanns där och periodvis det där härliga flytet! Inget ger mig samma lyckokänsla som när jag hittar balansen i steget, när sinne kropp och själ förenas på något sätt. Det är där jag ser klart.

Surfade runt på nätet och såg att det kommer nya PUSS-pengar från den förste februari. PUSS = Produktutveckling av varor och tjänster i Skåne. Kanonbra pengar att söka om du har någon idé du vill förverkliga. Såg även att det fanns planer på att höja maxgränsen för landsbygdsutvecklingsstöd till 1 500 000 kr/företag.

Tankarna flyger fritt i den isande vinden. Det är frestande att fullfölja min vision om hemsidan.

I förra utvecklingen av hemsidan ville alla konsulter uppgradera it-lösningen. Jag vägrade – ville inte lägga för mycket pengar, ansåg att det var viktigare att komma igång- kunna lägga fokus på kärnverksamheten. För att ha någon nytta av bra marknadsföring måste det finnas resurser att handlägga nya ärenden. För att kunna anställa fler jurister behövde jag bygga om lokalerna.

Nu har jag gjort allt det där. Vi har byggt strukturer för att snabbt kunna anställa fler jurister. Vi har skapat unika arbetsformer och stödfunktioner. Antagligen skulle jag väldigt snabbt kunna dubbla antalet anslutna jurister… kanske tredubbla utan att det krävde alltför stora investeringar.

Jag är frestad att sätta ihop en ny projektansökan – förverkliga den där visionen som jag hade för nio år sedan.

I februari 2002 fick jag diagnosen utmattningsdepression. Min arbetsgivare bekostade duktiga psykologer. Med dem och en skrivbok i fickan gick tillfrisknandet ganska snabbt. Våren 2002 tillbringade jag i mina vandringskängor över sörjiga åkrar, längs slingrande stigar bland svalört, gullvivor och maskrosor. Där växte min vision fram, längs diken och i gräset mellan skrivböckernas hårda pärmar.

Vad var det jag hade brunnit för? Vad älskade jag att göra när jag var i 8-10 års åldern? När mådde jag som bäst? Och vad skulle jag vilja göra varje dag om jag inte behövde tänka på att tjäna pengar?

Skrivandet har alltid varit min passion. När jag var barn kunde jag stiga upp vid femtiden för att hinna skriva några timmar innan jag åkte till skolan. Det var så spännande att se berättelserna växa fram. Min fantasi har alltid varit livlig.

Under hela min uppväxt älskade jag att spela teater. När jag träffade min lågstadiefröken sa hon att hon aldrig haft någon som spelat så mycket teater som jag. Varenda rast ägnade jag åt att sätta upp nya teaterföreställningar som skulle spelas upp på klassens timme på fredagen.

Och jag har älskat att berätta spökhistorier. Kring alla lägereldar, i alla tält har jag berättat mina spökhistorier så levande jag bara kunde.

Så var det juridiken. En förälskelse från första stund. Efter gymnasiet sökte jag till Lund, men när det var dags att börja ville jag hellre börja jobba på banken. Då övertalade – ja nästan tvingade – min mor mig att i alla fall läsa de första tio veckorna. Det är jag tacksam för. Det var början till en livslång förälskelse. Periodvis har jag fullständigt gått upp i juridiken.

Där – på vindpinande åkrar, i gassande vårsol – skapade jag mitt företag utifrån vad jag brann för och vad jag älskade att göra. Skrivandet och att hålla föredrag har varit något jag gjort ”på fritiden” men hela tiden har drömmen funnits där om att få mer utrymme för det. Genom att anställa fler jurister skulle det faktiskt finnas större mening med att marknadsföra företaget genom skrivande och att hålla föredrag.

Mm… fortsätter spåna på projektansökan. Ska jag våga att ta det stora språnget?

Kommentarer