På Facebook hittade jag den här läsvärda texten av Anna Håkansson. Hon har gett sitt medgivande till att jag delar den här på bloggen.
Idag för 10 år sedan vaknade jag upp i en husvagn med ångest som spred sig till varje cell i kroppen. Jag hade än en gång en stor minneslucka från kvällen innan. Alkoholen tog mig till mörkret och kontrollförlusten om och om igen…. Jag fö…rstod redan när jag var tonåring att jag inte hanterade drickandet som andra. Jag kände mig ofta annorlunda och konsekvenserna av drickandet blev periodvis stora… Jag försökte sluta och jag försökte dricka normalt, ibland lyckades jag men aldrig över någon längre period. Så i dag för 10 år sedan nådde jag min absoluta botten jag tog mig hem till min lägenhet och grät förtvivlat i bakrusets efterskakningar. Jag förstod att jag var tvungen att sluta dricka men fortfarande livrädd för att ta steget och erkänna mitt problem. Jag var nykter en månad innan jag fick modet att äntligen ta hjälp! Jag kommer aldrig att glömma den enorma befrielse det var att möta andra människor med samma problem och förstå att jag var inte ensam…. Allt det som pågått inuti mig kunde andra beskriva med ord från sina liv. Min föreställning om att alkoholister såg ut och var på ett specifikt sätt krossades. Jag mötte människor i alla åldrar, från alla samhällsklasser och jag kunde känna igen mig i nästan allt som sades! Idag 10 år senare vaknar jag upp med lugn i själen det finns ingen ångest, inga fysiska obehag, jag behöver inte skämmas för att vara jag. Det finns så mycket att vara underbart i livet och jag skulle inte vilja vara utan en enda dag! Idag är en dag att fira och reflektera! En dag av ödmjukhet och TACKSAMHET!!!! Tack alla ni som funnits och finns vid min sida!