Så sitter jag på tåget mot Helsingborg. Genomsvettig efter cykelrushen till stationen.
Trots tidsbrist var färden en njutning – så långt ifrån turen från Helsibgborg igår.
Kvällssolen sken med det där varma ljuset och jag fick iden att cykla de två milen hem. Min älskade hängde på och lovade möta upp vid konserthuset.
Han blev sen. Han hittar i Helsingborg som i sin egen ficka – med bil. Men cykelskyltningen var obefintlig och han hade cyklat fel vid flera tillfällen.
Vi cyklade längs vattnet, förbi uteserveringar fulla med skrattande, semesterlediga, ett glittrande blått hav och vita segelbåtar.
Gröningen – eller snarare gulingen med det sönderbrända gräset – var befolkat av picknickfiltar och maträtter från världens alla hörn.
Färdens två mörka moln var den nästan obefintliga skyltningen för cyklar och den oerhört tråkiga sträckningen för de få cykelvägar vi hittade.
Skärpning Helsingborg! Ska fler människor använda klimatsmarta färdsätt måste det bli en upplevelse att cykla – en positiv upplevelse.
Det fanns förresten ett moln till – jag hade inte en chans att hänga med min älskade hur mycket jag än kämpade. Det svartnade för ögonen och vi tvingades stanna så jag fick dricka några gånger. Vad hade hänt?
I Ystad har jag tränat regelbundet. Dessutom hade jag suttit och vilat när han cyklade de två milen till Helsingborg.
Visst – han är snabbast i rusherna – men på längre sträckor brukar han inte ha en chans mot mig.
När vi kom fram avslöjade han hemligheten. Hans däck var nypumpade – hårda till bristningsgränsen.
Nu är mina växlar finjusterade, sadeln bytt och däcken riktigt hårt pumpade. I fortsättningen ska jag alltid pumpa cykeln innan jag ger mig iväg.
I kväll är jag redo för en ny cykeltur. Vänta bara!