Kanske har Skånetrafiken bättrat sig. Kanske är det jag som förändrats. Oavsett vilket uppskattar jag tågtiden allt mer för varje resa. Det är min bästa plats för bokläsning och på tåget har jag formulerat mina klokaste blogginlägg. Uppkopplingen är kanon och jag uppskattar verkligen möjligheten att surfa utan att det hela tiden bryts.
Med risk för att bli tjatig – tåg och cykel är verkligen en perfekt kombo som ger dig så många fler upplevelser än bil.
Nu när jag vant mig vid cykelns snabbhet blir jag rastlös av att gå. Därför funderade jag på om jag skulle våga ställa cykeln på stationen. Men varför skulle jag riskera att den blir stulen när jojosommar gör det möjligt att ta cykeln på tåget till halva priset.
Det gick så snabbt ner för backarna att jag blev en halv timme tidig. Istället för att vänta cyklade jag en runda om småbåtshamnen där Vikingaskeppet precis la ut.
Trots att jag stannade och tittade spände jag fast cykeln på tåget tio minuter före avgång.
Wi-Fi fungerade ändå och jag började lyssna på video WOW med Tomas Lydahl.
Fortfarande minns jag hans föredrag hösten 2012. Hans ord om att skapa Wow-känsla satte sig.
Det var en tid fylld av sjukdom och stress. Sedan mars 2012 hade jag ständigt dragits med olika sjukdomar som det inte fanns tid att kurera.
Eftersom jag inte mådde bra fysiskt var jag heller inte någon bra chef.
Men jag gjorde så gott jag kunde. Egentligen gjorde jag faktiskt långt över min fysiska förmåga. Men ju mer jag kämpade desto mer fel blev det.
Ett pris jag kommer att få betala för lång tid framöver.
I fredags fick jag följande meddelande från Tomas Lydahl via Facebook.
Hej igen Annika!
Ber om ursäkt att jag stör dig igen men jag ser hur du fortsätter att plåga dig själv vilket inte är nödvändigt.
Jag känner så med dig då jag själv plågat mig vid massor av tillfällen MEN faktiskt helt i onödan.
jag sträcker ut min hand ännu en gång och hoppas att du inte tycker jag är jobbig.
Var rädd om dig och var snäll mot dig!
Det fick mig att plocka bort ett blogginlägg och bestämma mig för en verklig förändring.
Och ja – här sitter jag på tåget på väg till Malmö för att träffa honom. På vägen har jag lyssnat på ett otroligt bra föredrag som han skickade i morse.
Känner en obeskrivlig tacksamhet för alla som ställer upp och hjälper mig