Med skral kassa, solsken och gott om tid är det perfekt med en hemma-semester.
Från tingsrätten promenerade jag förbi Rosenträdgården vid klostret. Den intensiva blomningen var över. De ensamma rosorna var en påminnelse om att njuta i nuet – varje sekund.
Österports torg var fyllt av mattält och vagnar från alla jordens hörn. Åh – som att resa utomlands. På samma plats som för två år sedan hittade jag oliver i lösvikt. Säljaren bjöd frikostigt och jag handlade för nästan trehundra kronor. Trots allt en billig charterbiljetter då just matupplevelsen är något av det mest spännande när jag reser.
Dottern kom över på grekisk sallad och vi avslutade med att plocka flera liter körsbär. När hon gått hade klockan hunnit bli fyra. Jag kastade ner regnjacka, mobilen, en påse med blandade nötter och tranbär i cykelväskan (tillsammans med pump och lagningskit) – och så plånboken med Jo-jo-sommarkortet.
Solen sken och i ryggen hade jag en härlig vind.
Strandpromenaden och skogsvägen till Nybrostrand är bara helt underbar cykelväg. Sedan är det betydligt svårare att veta var man ska cykla. Tänk om cykelvägarna kunde vara lika bra utmärkta som bilvägarna.
Efter Hammar kändes biltrafiken besvärande och jag valde en liten asfalterad väg mot Ingelstorp.
Att gå ut och äta ensam gör jag sällan. Men det var inte utan att det var lockande att slå sig ner på restaurangen i Ingelstorp efter en timmes cykling.
Istället fortsatte jag cykla förbi Valleberga kyrka (som ursprungligen är en rundkyrka) och Löderups kyrka. I Sandby letade jag mig ner till havet igen.
Det är något rofyllt över cyklandet. Minnen och känslor sköljer över mig, jag kan iaktta dem och konstatera att de inte tillhör nuet. Nuet är att trampa och hålla balansen, undvika håligheter och stenar. Skulle känslorna bli för intensiva är det bara att öka farten, trampa på tills svetten rinner i pannan och det bara finns en enda tanke kvar – andas.
Idag var det inte den sortens cykling. Havet var förtrollande vackert och jag förmådde inte överge Skåneleden. Istället för att följa den asfalterade cykelvägen som går parallellt med bilvägen kämpade jag mig fram från Skillinge till Gislövs Hammar över ängsmark och längs steniga stigar. Det var det värt!
