Sedan i början av februari har jag inte besökt ett endaste gympapass. Det är som om depressionen gjort mig folkskygg. Bara att ta mig ner till psykologen kan vara ångestframkallande. Gator, människor påminner mig om ärenden. Juridik är inte lätt. Det finns inga säkra svar. Nu förföljer rädslan mig. Hur många fel har jag gjort under mina år som jurist.
Ett vet jag säkert. Jag kommer aldrig att kunna återvända som advokat.
Det har en helt underbar känsla. Det finns ett lugn.
I garderoberna står fortfarande många ouppackade lådor. Men jag bestämde från början för vad jag skulle göra och därefter känna mig nöjd utan att påbörja något av det andra.
Istället satte jag mig i uterummet och tittade på cykelkartor. Det finns fler cykelvägar än jag trodde. Varför är de inte bättre utmärkta? Cykelbroschyrerna hittade jag inte själv på turistbyrån utan jag fick fråga efter dem. Det fanns en riktigt bra cykelkarta över Österlen som var gratis. Tänk om man skulle ta en cykelsemester på Österlen i sommar?